Uppladdning

Jag laddar inte ner (olagligt, vad jag vet), inte heller laddar jag upp ngt olagligt (mig veterligen). Men jag laddar upp här, med Maiden ösandes på för fullt här i datorn, svart nagellack och ... var tusan är den gamla tröjan nu igen... Maiden... hm, de har en tendens att försvinna till någon annans garderob...

Vi kanske ses i kväll, på stadions gräsmatta!

Up the Irons!!!!

Nedräkning!!!

Inställd konsert i Spanien=semester i Stockholm... och bägge kvällstidningarna skriver om det.

Nu är det 2 minutes... nä, ett par dagar kvar, bara! På onsdag kväll kommer jag stå hes, svettig och lycklig på Stockholms stadions gräsmatta.

Enligt låtlistan här kommer det bli en kanonkonsert. Igen. Och vilken snygg scen.

Enda ororsmomentet är att de måste sluta spela kl 23... de kunde väl få hålla på till 2 minutes to midnight ändå?

Läs mer på officiella sajten.

Feministiska missuppfattningar

Många människor har åsikter om feminism i största allmänhet och (vissa) feminister i synnerhet. Feministiskt initiativ håller kongress i helgen och har i dag bestämt sig för att ställa upp i valet 2010 också.

Det tycker jag är bra. Jag hoppas det betyder att kampen för jämställdhet därmed går vidare och att den inte kommer att gå obemärkt förbi. Men det är en lång väg att gå. Väldigt lång, med tanke på de antifeministiska svängningarna - backlash - som kommer med jämna mellanrum. Vi är inne i en sån nu. På sätt och vis är det bra, för det är lättare att visa på det som är galet i en omvärld som visar sitt rätta jag, än i en omvärld där allas läppar bekänner sig till feminismen. (Men bara läpparna. Inte i handling.)

En av de viktigare sakerna jag tror att alla feminister faktiskt kan göra, rent praktiskt, är att tålmodigt och sakligt punktera de där missuppfattningarna som folk i största allmänhet och antifeministiska typer i synnerhet har. De är rätt många och förekommer lite då och då i framförallt tabloidpressen och i könsrollskramarens fikarum, så jag kommer inte kunna räkna upp dem alla.

1. Män är djur.
Uttrycket har felaktigt tillskrivits feminister och feminism sedan Könskrigets kreativa klippning. Fast det är inte feminister som säger till tjejer att inte ha utmanande klädsel, inte gå hem ensamma, inte följa med okända män hem, inte sola topless, inte bära bylsiga kläder osv. för i så fall utsätter de sig för risken att råka ut för en man, som ju alla vet inte kan hålla på sina djuriska drifter utan omedelbums kommer våldta henne. Tvärtom hävdar feminister att kvinnorocksså är människor och ska kunna röra sig precis lika fritt som män, oavsett klädsel och annat ovidkommande. (På ett rent biologiskt plan är vi förstås djur både kvinnor och män; å andra sidan är vår art "människa". Kan eventuellt leda till en rödvinsfilosofisk diskussion någon sen natt?)

2. Alla människor ska vara likadana.
Nej, likhetsfeminism eller demonterande av könsrollerna innebär inte att alla människor ska vara likadana. Tvärtom, det innebär att alla människor ska få vara sig själva, utan att behöva begränsas av snäva könsroller. Tänk den lille gossen på dagis, som vill klä ut sig till fin dam, ballerina och som älskar rosa. Säg den vuxen som inte får hjärtat i halsgropen och undrar om han är normal? I en likhetsfeministisk värld, där könsrollerna inte begränsar oss, höjer ingen på ögonbrynen över den lille gossens sysselsättning utan uppmuntrar honom att göra det han vill. I dag begränsas vi - antingen är vi kvinnor eller så är vi män. Vi är inte människor.

3. Feministerna lägger så stor vikt vid kön, att de missar målet att behandla alla jämlikt.
Ja, många feminister påvisar vilka skillnader som faktiskt existerar i dag, skillnader som inte borde ha med könet att göra. Synliggörande är en väldigt viktig del i förståelsen och motarbetandet av ojämställdheten. Det är i sig ojämlikt att i dag behandla alla "likadant" eller som endera av könen, eftersom män och kvinnor i dag (fortfarande) ges olika förutsättningar - redan som baby. Att "behandla alla som individer" låter väldigt bra, men är svårare i praktiken. För att kunna göra det, krävs att den som vill behandla alla som individer verkligen är medveten om vad vi i dag lägger in i könsetiketterna. Synliggörandet av normerna, av könsmaktsordningen, är det första att göra för att kunna göra något åt det.

4. Feministerna lägger stor vikt vid småsaker.
Ja, läser du bara vanliga dagstidningar är det lätt att tro det. Men det är inte särskilt säljande eller kanske ens en nyhet att kvinnojourer arbetar för misshandlade kvinnor, osv. Ibland finns det poänger med att ifrågasätta invanda gamla normer och symboler, som det i dagarna i tabloidpressen omskrivna "kvinnliga" trafikmärket för övergångsställen. Frågan kan tyckas banal, visst, för i Afrika svälter minsann barnen ihjäl! Jomen eller hur? Och i Sverige gömmer sig många kvinnor för att de inte ska bli ihjälslagna av sin (f.d.?) partner; de gömmer sig med hjälp av hjältarna på kvinnojourerna.

På jämställdhetsfronten har det faktiskt skett en del förändringar i Sverige på inte särskilt lång tid. Kvinnor är myndiga, har rätt att äga mark; kvinnor har rätt att arbeta, i alla yrken dessutom; kvinnor har tillträde till universitet, riksdag, regering och kyrkan; kvinnor har rätt att behålla jobbet trots att de blir gravida. Men vi är inte framme än. Fler förändringar behövs. Jag ser fram emot dem.

Carmina burana - fortfarande tagen

Jag är fortfarande helt tagen av Körslaget i lördags. Trots idogt lyssnande på allehanda rock och metal så ringer O fortuna fortfarande i huvudet och Mora-körens blickar etsar sig fast på min näthinna.

Carmina burana är en samling dikter från tidig medeltid (tysk). Carl Orff är den som tonsatt det kända körverket. Många har hört musiken - och visst är den suggestiv. Precis som väldigt mycket hårdrock och metal. Jag tror det är därför jag gillar båda.

Gåshud

TV4.
Körslaget.

Team Cans.
O Fortuna.

Gåshud.

Sång förändrar

Jag vet inte om jag skrev det tidigare, men sången har förändrat mig. Körsångandet har varit och är en viktig del i mitt liv. Jag har fått kraft genom sången, styrka i gemenskapen och mod att stå upp för den jag är. Låter lite som klyschor kanske - men det är sant.

Körigt

Tittade på Körslaget igen, är ytterst förvånad över att en kör som Agnes kör åkte ut. Varför är Markoolios kör kvar? Av sympati för Folkets Hus? Varför fick Brolles kör stanna - det var ju en usel version av Bon Jovi? Nåja, The Red and Black Attack är kvar i alla fall. Deras frontsångerska borde få skivkontrakt på studs. Jag skulle vilja höra en duett mellan henne och Joacim Cans.

Våren är här, och med den alla måsten och borden och har-du-inte-hunnit-med-det-ännu:n.

Det är körigt. Jag behöver sjunga. Dags att gå in i duschen tror jag.

Mer kör

Mmm, nu börjar programmet ta sin form, det där Körslaget. Jag gillar idén som sagt, tanken är jättefin men formatet är inte riktigt rätt. Ta bort kompet, i de flesta fall behövs bara grundkomp, så hörs körerna mycket, mycket bättre.

Kul att programmet väckt så mycket diskussion om körsång - mindre kul med körsnobberiet "men det här är inte riktig körsång, nä, Händel och Bach är körsång på riktigt minsann" eftersom körsång faktiskt är en folkrörelse. Från stämsången till snapsen (ja ni vet, det där sista "helan gååååååååår") till Storkyrkokörens julkonsert via Allsång på skansen och sjungande i lokala körer, inte minst initiativ som "alla kan sjunga"-körer.

För det är faktiskt så, att när många röster enas i en kör; nej inte sjunger unisont; då händer något. En speciell klang kommer fram, en helhet i mångfalden.

Körsång har betytt rätt mycket för mig genom livet. Det har gett struktur, gemenskap och personlig utveckling. Jag har fått större självkännedom och vågat utforska mina egna gränser.

Sjung, människor, sjung. Sjung för livet.

Jävla nollåtta

Jag är stockholmare. En jävla nollåtta. Fiskmås. Men attans bra på geografi enligt Expressens webbtest om Stockholm.

"Du fick 10 rätt av 10 möjliga
Bra! Du kan ditt Stockholm!
11833 personer har gjort testet."

Ja, så är det. Jag kan Stockholmskartan och känner igen flygbilderna.

Men jag vägrar ta åt mig av lantisars spott och spe.

Jag är en nollåtta och stolt över det.

Tillbakablick

Så mycket har förändrats. Tiden går fort. "Utvecklingen" går fort. "Hjulen snurrar snabbare". Alltså det händer mycket, just nu för mig. För att förstå hur fort det går och hur mycket som hänt, tittar jag ibland tillbaka på de videosnuttar som finns på nätet (tack Utvecklingen!), med mina dåvarande (och ibland nuvarande eller nytillkomna) musikfavoriter. Musik har alltid haft en stor plats i mitt liv. Jag kan minnas saker, plötsligt, när jag hör en viss låt eller ett visst musikstycke. Jag kan känna lukter, smaker, se personer som jag inte visste att jag mindes. Komma ihåg politiska skeenden, tankar och oro för framtiden som fanns då.

1983 var ett år som betydde mycket förändring för mig. Jag bytte skola, bytte klass, bytte umgänge, öppnade för nya intryck. 1983 såg Bono ut så här. En av de stora sångerna för mig det året var Sunday Bloody Sunday. Musikaliskt upptäckte jag dock något för mig helt nytt. The Cure. Dittills hade jag mest lyssnat på Trackslistepop som visserligen innehåller pärlor som Eurythmics och David Bowie, men också mycket slit-och-släng-musik och one-hit-wonders som jag inte ens minns melodin till. (Nu när jag letar igenom YouTube efter videos från den tiden, slår det mig för övrigt att Robert Smith i den här viden och Johnny Depp som Edward Scissorhands har vissa gemensamma nämnare.)

Det året hände en hel del, enligt Wikipedia. Här är några saker jag också minns. Greenpeace försökte stoppa kärnavfall från Ringhals. Ebba Grön meddelade att de la av, liksom Björn Borg. Bomber i Beirut (Amerikanska ambassaden) och i Paris (Orly-flygplatsen). Ubåtskränkningarna fortsätter. Löntagarfonder, 4 oktober, Ola Ullsten, Ove Rainer. Stora strömavbrott under mellandagarna.

Tiden går. Så länge sen. Undrar vad framtiden har i sitt sköte?

Yrsel

så mycket tankar
så många brottstycken
så virvlande lösa trådändar

just nu
knyt ihop säcken

U2 - håll tillgodo

Just nu

First and last and always.

Nästätt

Jag fick en fin förkylning i julklapp. Satt vid julbordet med långt över 38 i feber. Näsan rann. Maten smakade nästan ingenting, förutom salt. Alla andra smaker försvann.

Sen slemmade förkylningen till sig. Jag sover fortfarande med en soffkudde i sängen, för att inte täppas till helt. Det är bland det värsta jag vet, nämligen, att vakna mitt i natten och inte kunna andas ordentligt. Det är synd om mig. Men jag är glad att jag inte har astma.

Julstädning?

Det är dags att göra en liten uppföljning (julstädning?) av höststädningen.

Att göra:
- komma igång med motionerandet igen - Hm. Kvarstår på listan.
- strukturera högarna runt datorn - Se ovan.
- räfsa undan de lövhögar som är kvar (innan snön kommer) - Högarna är kvar men det finns ingen snö.
- hitta en bra kvällsrutin för att kunna sova - Ja och nej. Kunde vara bättre.
- leta reda på ett bra nätverk - Kvarstår på listan.
- leta reda på en bra mentor - Kvarstår på listan. Men jag behöver verkligen, verkligen det här.
- ta hjälp (mentor, nätverk) för att klura ut vad jag behöver - Se ovan.
- söka ett nytt jobb - Gjort. Och fler ska sökas!

Skenbar förändring?

Sträck på er!

Räta på ryggen, kvinna.

Ja, just du, du som sitter där hopkurad framför din skärm. Du också, just du, du som går där med axlarna vid öronen och nedsänkt blick. Och du, just du som kanske skäms lite för din kropp eller inte vill visa ditt bröstomfång för andra att mäta och bedöma.

Räta på ryggen. Slappna av i axlarna; dra dem bakåt och släpp ner. Höj upp hakan och känn hur käkmusklerna slappnar av. Du behöver inte le. Inte om du inte känner för det. Du behöver bara sträcka på dig och se vad som händer, när du går runt och ser och syns.

Pröva det en dag.
Du kommer kanske att känna dig friare.

Trötthetens förklaring?

Jag är ofta trött. Ibland är jag tröttare än vanligt. Nu till exempel. Har en smygande början till eventuell huvudvärk.

Troligen har jag druckit för lite kaffe i dag.

Jag är en kaffe-addict.

I am 79% Addicted to Coffee

Här finns testet.

Ge aldrig upp.

Jo, det är sant, trägen vinner. Här kommer jag att vara i juli 2008. Lycklig. Flera gånger trodde jag att det var lönlöst, att webbläsaren kraschat för många gånger så det fåtal platser som fanns kvar på ticnet var borta. Men jag fick tag på biljetter och kommer äntligen att få se den omtalade egyptiska scenen. Hoppas jag.

Maiden är kärlek.

Kärlek

Sitter just nu med hörlurarna inpluggade i datorn och lyssnar på gårdagens P3 Live från Sveriges Radios 30-dagarsarkiv. Konserten är Iron Maiden, från Globen i Stockholm förra hösten.

Naturligtvis var jag där, fast inte dagen då konserten spelades in utan dagen innan. En Iron Maiden-konsert i Stockholm är ren kärlek, även om temat den här gången var tungt. Krig och elände. De körde nya skivan rakt av - med en scen byggd som en skyttegrav från andra världskriget komplett med sandsäckar och en tank bakom.

Ändå var det magiskt. Jag blir varm inombords när jag hör dem igen. Samma känsla av lycka och glädje kommer tillbaka, den som fanns då. Att de har kassa förband för det mesta är förlåtet så snart de ställer sig på scen. Då är magin där.

Iron Maiden i Stockholm är ren och skär kärlek. Inget annat.

höststädning

Det är dags att städa lite i livet.
Att göra:
- komma igång med motionerandet igen
- strukturera högarna runt datorn
- räfsa undan de lövhögar som är kvar (innan snön kommer)
- hitta en bra kvällsrutin för att kunna sova
- leta reda på ett bra nätverk
- leta reda på en bra mentor
- ta hjälp (mentor, nätverk) för att klura ut vad jag behöver
- söka ett nytt jobb

Förändringar behöver inte alltid komma utifrån. De kan komma inifrån också.

Hur många svalor behövs, då?

Det är så lätt att låta bli att se de där patriarkala strukturerna. Alltför enkelt att skylla på "men det är ju bara i det här fallet, det här speciella". Jaha. Ja, det kanske inte var fråga om diskriminering i just det där fallet då. Eller så var det precis det som det var - men ingen ville se det eftersom de där strukturerna, normerna, rollspelandet, är så djupt inrotat i vårt sociala beteende och tänkande, att vi helt enkelt inte ser det.

Ett klassiskt exempel är reklam för vad det nu kan vara, som pryds med en bild av en kvinna eller där en kvinna agerar. Hon är ung, "snygg", smal och "fräsch". Det hon gör, gör hon med ett leende i de flesta fall. Vem hon är, är inte viktigt - huvudsaken är att hon ser ung, snygg, smal och fräsch ut på bilden. Personer (antifeminister och andra) brukar genast slå ifrån sig, när det här påpekas, att
1. det just på den här bilden/i den här reklamfilmen är motiverat med en kvinna som är ung, snygg, smal och fräsch för det riktar sig till kvinnor
2. det just på den här bilden/i den här reklamfilmen är motiverat med en kvinna som är ung, snygg smal och fräsch för det riktar sig till män
3. det finns ju faktiskt bilder på halvnakna karlar också, titta bara på den där Calvin Kleinreklamen med Fredrik Ljungberg

Dessa personer vill inte se att det finns en enorm skillnad på en numera rätt gammal reklamkampanj med en känd svensk fotbollsspelare och var och varannan reklamkampanj för vad det nu kan vara, med fullständigt okända kvinnor.

Till de personerna vill jag säga: tänk omvänt, för en gångs skull. Gör ett exeperiment. Tänk dig - i stället för Fredrik Ljungberg - Hanna Ljungberg, i en unik kampanj för TwilFits boxershorts. Tänk dig att de bilderna är ett ovanligt inslag på reklamplats. Tänk dig att det normala är att se leende, unga, muskulösa, fräscha män i var och varannan reklamkampanj - och vi känner dem inte till namnet, alls, de är så många och så vanligt förekommande. Se strukturerna, se mönstret, se att det inte är en enstaka händelse och inte något som är motiverat alls, att ha anonyma män i reklam för vad det nu kan vara.

Och vänd nu tillbaka. Se strukturerna. Se att ett enstaka fall kan vara en del av ett mönster. Se att det inte behövs en miljard svalor för att det ska vara sommar. Se att en enda svala kan vara ett tecken på det. Är det så fruktansvärt svårt att göra? Är det så radikalt att säga det?

Kalla mig gärna radikalfeminist. Men bara i ordets rätta bemärkelse.