Frihet - men bara för vissa

Frihet! Frihet för alla! Frihet att själv välja...

Vissa (extrem)liberala slagord är väldigt fina och tjusiga. Det låter så bra, "individens frihet", att välja själv, att allt är upp till var och en.

Men den enes frihet är inte alltid enbart av godo. Den enes frihet innebär förtvivlande ofta den andres ofrihet. De män som filosoferade fram de fina tankarna om frihet, jämlikhet och broderskap gjorde det på bekostnad av kvinnornas ofrihet. Än i dag gäller tyvärr det gamla "bakom varje framgångsrik man står en utmattad kvinna".

Det är det här som är så irriterande i diskussioner med (extrem)liberaler. "Jamen vaddå, INDIVIDEN måste få FRIHET att VÄLJA", säger de t.ex. om fri prostitution. OK, ska vi kika närmare på det?

Den torskande individen (en man i de allra flesta fall) har frihet att välja att köpa sig en stunds låtsassex. Den prostituerade individen (en kvinna i de flesta fall, i värsta fall en alltför ung trafficad flicka) har frihet (i bästa fall med inte de flesta) att välja (i bästa fall men inte de flesta) att sälja sin kropp (hyra ut?) för en sunds låtsassex.

På ytan ser det ut som om det här bara rör två personer. Men det gör inte det. Existensen av prostitution medför att andra människors frihet att ha sex på ett "lössläppt" eller "fritt" sätt, begränsas så mycket att det inte finns någon frihet att ha sex fritt, på ett fritt sätt. En människa som har sex fritt, ofta, blir väldigt lätt kallad hora. (Såvida människan i fråga inte är en man, som har sex med kvinnor.) Och horor har sex (nåja) ofta, med vem som helst, som betalar. Horor ses inte med blida ögon. Så friheten för vissa att prostituera sig eller att torska, innebär ofrihet för resten av befolkningen. (Utom män som har sex med kvinnor, då.)

Alla människor här på jorden är på något sätt beroende av varandra, ingen existerar i ett vacuum. Därför påverkar den enes frihet den andres ofrihet. Någonstans måste det väl gå en gräns även för en (extrem)liberal, där den ene individens frihet, eller ett fåtal individers frihet, begränsar andra individers frihet så mycket att det inte längre är rimligt.

Jag hoppas det i alla fall. För i annat fall riskerar vi att dras med fler Hitler, fler Mugabe, fler maktgalna män med frihet att vilja döda andra. Men ibland tvivlar jag. Förändringar tar tid, tyvärr verkar prostitutionsfrihetsdravlet hänga kvar så länge det är tillräckligt bekvämt för tillräckligt många (män som har sex med kvinnor) i samhället.

Uppladdning

Jag laddar inte ner (olagligt, vad jag vet), inte heller laddar jag upp ngt olagligt (mig veterligen). Men jag laddar upp här, med Maiden ösandes på för fullt här i datorn, svart nagellack och ... var tusan är den gamla tröjan nu igen... Maiden... hm, de har en tendens att försvinna till någon annans garderob...

Vi kanske ses i kväll, på stadions gräsmatta!

Up the Irons!!!!

Nedräkning!!!

Inställd konsert i Spanien=semester i Stockholm... och bägge kvällstidningarna skriver om det.

Nu är det 2 minutes... nä, ett par dagar kvar, bara! På onsdag kväll kommer jag stå hes, svettig och lycklig på Stockholms stadions gräsmatta.

Enligt låtlistan här kommer det bli en kanonkonsert. Igen. Och vilken snygg scen.

Enda ororsmomentet är att de måste sluta spela kl 23... de kunde väl få hålla på till 2 minutes to midnight ändå?

Läs mer på officiella sajten.

Kvinnors kroppar, horor och madonnor

Porr och prostitution är inte helt oproblematiskt för en feminist. Den som påstår något annat lever i stark förnekelse eller har inte fattat vad feminism handlar om. Jag anser att det beror på objektifieringen av kvinnors kroppar, parat med patriarkatets paranoida kvinnoförakt och frenetiska försök att kontrollera kvinnors sexualitet.

Nej, vi är inte moralkärringar och inte frigida sexhatare, vi som inte tycker att porr eller prostitution är något som är lätt som en plätt att förena med feminism. Vi ser könsmaktsstrukturer, könsrollsmönster, kvinnosynsproblematik osv. Jag är långtifrån negativ till sex - det är just därför jag är emot både prostitution och porr.

Kvinnors kroppar är inte deras egna. Kvinnors kroppar används på alla möjliga sätt, inte minst lättklädda i reklam, "objektifiering" kallas det. Kvinnors kroppar som är anonyma försäljningsargument. Prostitution och porr förstärker detta - kvinnors kroppar är inte mänskliga, de är "förtingligade" - de är objekt, inte människor.

Men varför är prostitution så himla problematiskt då? Det är ju kvinnor (för det mesta) som säljer "tjänsten" (som vissa så kallade "sexliberaler" vill kalla det) att låna ut sin kropp till en man för att han ska kunna tillfredsställa sig själv sexuellt - kvinnor som minsann väljer att göra detta och tjänar pengar på det. Frigjort och ... tja, eller nåt. Ja, jag vet att det finns prostituerade som påstår att det är helt frivilligt de gör det, de är inte trafficade kvinnor och de är inte "pundarhoror" osv. De gör det för att... de tjänar fett med pengar på det. Men det är inte den så kallade frivilligheten och kvinnors val som gör det feministiskt problematiskt med prostitution.

Det problematiska ligger i tanken att det går att köpa sex. För det är inte sex torsken köper. Det är en stunds användande av en kvinnas kropp (eller mans för den delen) - en levande Barbara. Sex är inte bara det där mekaniska, tekniska; sex är en ömsesidig handling mellan samtyckande personer, där det finns något mer än själva den fysiska närheten. Sex går inte att köpa. Det går att köpa något slags substitut för sex, men varken sex, närhet, kärlek, hat eller vänskap - går att köpa på det sättet. Sex är inte varan - varan är den prostituerades kropp och fejkade uppskattning. Som Cikoriakaffe ungefär. Inte riktigt, men nästan. Fast inte alls som riktigt, egentligen.

Prostitution förvränger synen på vad sex egentligen är.

Porr lider delvis av samma problematik. Ett och annat försök har gjorts att göra feministisk porr, alltså sexskildringar/erotik som ska vara mer jämställd eller nåt. Och det är gott så, men det är så få försök som gjort att det inte på något sätt jämnar ut den mängd kvinnoförnedrande (hah, där fick jag med det ordet också) porr som i hög takt producerats de senaste 30-40 åren.

Kvinnoförnedrande. Ja, just det. Objektifierande och väldigt ofta - i "mainstreamporr" inte minst - mycket föraktfull dialog ("Give that slut a big shot"; "Fuck her little ass real hard") där det blir väldigt tydligt vad det handlar om. Makt. Synen på kvinnors kroppar som någonting som duger till att användas för mäns sexuella tillfredsställelse. Bilderna som förmedlas i pappersform eller rörligt medium, visar i prinicip alltid samma sak, i något olika varianter. Kvinnans kropp är inte hennes egen. Den är till för att användas. Hon är inte ett subjekt ("oh, yes, yes, you're sooo big, take me hard") - hon är ett objekt. Kvinnor talas till och om med förakt i rösten, i nedsättande ordalag.

Tyvärr är sex- och samlevnadsundervisningen i skolan fortfarande alldeles usel. Många, många unga har använt och använder porr som något slags lärobok, "inspirationskälla" för hur sex "ska vara". (Jo, kom igen nu, du med. För du köper väl dem inte "för artiklarna".) Resultatet blir alldeles för många tjejer som aldrig haft orgasm, alldeles för många tjejer som lider av vestibulit, alldeles för många tjejer som går med på saker de egentligen inte vill. För i porren hoppas vissa väsentliga saker över, praktexemplet är analsex där en jättekuk bara körs rätt in i analen utan annan förberedelse än möjligtvis lite saliv. I verkligheten fungerar inte det, utan gör skitont.

Synen på kvinnor som antingen horor eller madonnor förstärks såklart av både porr, prostitution och den dagliga objektifieringen. Det gör att kvinnor som faktiskt gillar sex, genast får stämpeln "hora", "madrass", "lätt ligg". Kvinnans värde sjunker på ett sätt som är otäckt lika det sätt en kvinnas värde sjunker på i så kallade "hederskulturer" om hennes sexuella orördhet kan ifrågasättas. Det läskiga är att i grund och botten finns ingen skillnad. Vi är fan inte frigjorda och jämlika så länge det finns prostitution, porr och objektifiering av kvinnors kroppar så som det finns i dag.

Här vill jag verkligen, verkligen se en förändring, så att vi kan bli sexuellt frigjorda på riktigt. Fria från porr-pungar, stringtrosor och analsprickor pga fel teknik.

Oj, jag glömde...

GRATTIS TEAM CANS TILL SEGERN!

Löften är till för att brytas?

Ja, jag vet, jag skulle inte skriva ett ord om eländet. Inte en rad. Och det gör jag inte, jag skriver flera ord; flera rader.

För i år kommer jag heja på Finland.

De gör det igen, finländarna. Den här gången blir det mer 80-talsinspirerad hårdrock, tyvärr med rätt usel sångare, men det är dem tusen gånger förlåtet då de sjunger på finska. (Att herr Schlagerfestival tycker de är usla ger dem bara ännu mer pluspoäng i mina ögon.) Videon är dessutom en underbar pastisch på mystik-viking-medeltid-hårdrock-fantasy-genren.

Länkar till alla bidrag i semifinal 2 (jisses...) - scrolla ner till videon med Teräsbetoni. Den gör sig bäst i fullskärmsläge.

Go Mora!

Jodå. De är kvar i Körslaget, Team Cans. I går visade det sig verkligen vilka som klarar av en annan repertoar och vilka som inte gör det; vilka som vågat satsa på inte helt säkra kort och vilka som inte gjort det.

Jag skulle bli mycket förvånad om Moras representanter inte vinner hela klabbet.

Feministiska missuppfattningar

Många människor har åsikter om feminism i största allmänhet och (vissa) feminister i synnerhet. Feministiskt initiativ håller kongress i helgen och har i dag bestämt sig för att ställa upp i valet 2010 också.

Det tycker jag är bra. Jag hoppas det betyder att kampen för jämställdhet därmed går vidare och att den inte kommer att gå obemärkt förbi. Men det är en lång väg att gå. Väldigt lång, med tanke på de antifeministiska svängningarna - backlash - som kommer med jämna mellanrum. Vi är inne i en sån nu. På sätt och vis är det bra, för det är lättare att visa på det som är galet i en omvärld som visar sitt rätta jag, än i en omvärld där allas läppar bekänner sig till feminismen. (Men bara läpparna. Inte i handling.)

En av de viktigare sakerna jag tror att alla feminister faktiskt kan göra, rent praktiskt, är att tålmodigt och sakligt punktera de där missuppfattningarna som folk i största allmänhet och antifeministiska typer i synnerhet har. De är rätt många och förekommer lite då och då i framförallt tabloidpressen och i könsrollskramarens fikarum, så jag kommer inte kunna räkna upp dem alla.

1. Män är djur.
Uttrycket har felaktigt tillskrivits feminister och feminism sedan Könskrigets kreativa klippning. Fast det är inte feminister som säger till tjejer att inte ha utmanande klädsel, inte gå hem ensamma, inte följa med okända män hem, inte sola topless, inte bära bylsiga kläder osv. för i så fall utsätter de sig för risken att råka ut för en man, som ju alla vet inte kan hålla på sina djuriska drifter utan omedelbums kommer våldta henne. Tvärtom hävdar feminister att kvinnorocksså är människor och ska kunna röra sig precis lika fritt som män, oavsett klädsel och annat ovidkommande. (På ett rent biologiskt plan är vi förstås djur både kvinnor och män; å andra sidan är vår art "människa". Kan eventuellt leda till en rödvinsfilosofisk diskussion någon sen natt?)

2. Alla människor ska vara likadana.
Nej, likhetsfeminism eller demonterande av könsrollerna innebär inte att alla människor ska vara likadana. Tvärtom, det innebär att alla människor ska få vara sig själva, utan att behöva begränsas av snäva könsroller. Tänk den lille gossen på dagis, som vill klä ut sig till fin dam, ballerina och som älskar rosa. Säg den vuxen som inte får hjärtat i halsgropen och undrar om han är normal? I en likhetsfeministisk värld, där könsrollerna inte begränsar oss, höjer ingen på ögonbrynen över den lille gossens sysselsättning utan uppmuntrar honom att göra det han vill. I dag begränsas vi - antingen är vi kvinnor eller så är vi män. Vi är inte människor.

3. Feministerna lägger så stor vikt vid kön, att de missar målet att behandla alla jämlikt.
Ja, många feminister påvisar vilka skillnader som faktiskt existerar i dag, skillnader som inte borde ha med könet att göra. Synliggörande är en väldigt viktig del i förståelsen och motarbetandet av ojämställdheten. Det är i sig ojämlikt att i dag behandla alla "likadant" eller som endera av könen, eftersom män och kvinnor i dag (fortfarande) ges olika förutsättningar - redan som baby. Att "behandla alla som individer" låter väldigt bra, men är svårare i praktiken. För att kunna göra det, krävs att den som vill behandla alla som individer verkligen är medveten om vad vi i dag lägger in i könsetiketterna. Synliggörandet av normerna, av könsmaktsordningen, är det första att göra för att kunna göra något åt det.

4. Feministerna lägger stor vikt vid småsaker.
Ja, läser du bara vanliga dagstidningar är det lätt att tro det. Men det är inte särskilt säljande eller kanske ens en nyhet att kvinnojourer arbetar för misshandlade kvinnor, osv. Ibland finns det poänger med att ifrågasätta invanda gamla normer och symboler, som det i dagarna i tabloidpressen omskrivna "kvinnliga" trafikmärket för övergångsställen. Frågan kan tyckas banal, visst, för i Afrika svälter minsann barnen ihjäl! Jomen eller hur? Och i Sverige gömmer sig många kvinnor för att de inte ska bli ihjälslagna av sin (f.d.?) partner; de gömmer sig med hjälp av hjältarna på kvinnojourerna.

På jämställdhetsfronten har det faktiskt skett en del förändringar i Sverige på inte särskilt lång tid. Kvinnor är myndiga, har rätt att äga mark; kvinnor har rätt att arbeta, i alla yrken dessutom; kvinnor har tillträde till universitet, riksdag, regering och kyrkan; kvinnor har rätt att behålla jobbet trots att de blir gravida. Men vi är inte framme än. Fler förändringar behövs. Jag ser fram emot dem.

Mode och sport

En fotbollsmatch böljar fram och tillbaka, spelare springer över planen. Lagens tröjor i olika färger bidrar till att en match blir som ett skådespel, en slags performancekonst, där spelare blandas, sorteras, blandas och sorteras om och om igen, beroende på vad som sker i spelet; ackompanjerat av en svartvit boll samt domare och linjemän.

Matchkläderna är lika fast olika. Karaktäristiska för varje lag, olika hemma och borta. Genom åren har de följt med modets växlingar och den textiltekniska utvecklingen. 70-talets polisonger matchades av tröjor med cm-breda linningar i avvikande färg runt hals och ärmar och riktigt flaxiga kortbyxor. 80-talets fotboll handlar såklart om Maradona. Maradona, Maradona, Maradona. Under 90-talet skulle Sveriges herrlandslag gräva guld i USA, men fick nöja sig (*host*) med brons. Då var vi stolta över de blågula gossarna; Limpar och gänget.

Dagens fotbollskläder är något flaxigare och liksom glansigare. De är säkert jättepraktiska; släpper igenom vatten och är lätta att tvätta rent.

Fotbollskläder är dock inte särskilt snygga och är väldigt opraktiska vintertid. De långa strumporna kan dock med fördel bäras vintertid. Mer praktiska modetips finns på den här alldeles fantastiskt bra Alternativa modebloggen!

"Moralisk seger"?! Vafa...

"Moralisk seger" sa SR:s reporter om ajk efter 1-1-matchen Bajen - ajk. Vaddå moralisk seger? Genom att fansen beter sig som svin och kastar saker på Hammarbys spelare när de nyss gjort mål? Genom en ytterst tveksam straff?

Nä, någon moralisk seger är det definitivt inte. Inte för gnagarna, inte för domarna, definitivt inte för ajk.

Ska någon nämnas i samband med "moralisk seger" så är det Bajen. De spelade för tusan på bortaplan fast de hade hemmamatch.

(om någon läsare händelsevis tycker att mitt inlägg är färgat och partiskt, så stämmer det.)

Mer kör

Mmm, nu börjar programmet ta sin form, det där Körslaget. Jag gillar idén som sagt, tanken är jättefin men formatet är inte riktigt rätt. Ta bort kompet, i de flesta fall behövs bara grundkomp, så hörs körerna mycket, mycket bättre.

Kul att programmet väckt så mycket diskussion om körsång - mindre kul med körsnobberiet "men det här är inte riktig körsång, nä, Händel och Bach är körsång på riktigt minsann" eftersom körsång faktiskt är en folkrörelse. Från stämsången till snapsen (ja ni vet, det där sista "helan gååååååååår") till Storkyrkokörens julkonsert via Allsång på skansen och sjungande i lokala körer, inte minst initiativ som "alla kan sjunga"-körer.

För det är faktiskt så, att när många röster enas i en kör; nej inte sjunger unisont; då händer något. En speciell klang kommer fram, en helhet i mångfalden.

Körsång har betytt rätt mycket för mig genom livet. Det har gett struktur, gemenskap och personlig utveckling. Jag har fått större självkännedom och vågat utforska mina egna gränser.

Sjung, människor, sjung. Sjung för livet.

Sjung för kung och fosterland

Körslaget, tävlingen i TV med körer, var sevärt. Jag saknar trots det några fakta. Är det till exempel körledarna själva som har fixat arren? Eller har de någon eller några i bakgrunden som hjälper dem, som gör själva grejen så att säga?

För jag tyckte nog att en del av bidragen var lite väl lättköpta poäng. Madonnalåten till exempel - det är bara att plagiera gospelkören rakt av. Bra låt i och för sig, men ändå. Let's twist var också ett ganska lättsmält körarr, liksom Bra vibrationer.

Det har väl inte undgått någon eventuell läsare av den här bloggen att jag gillar hårdrock, särskilt med 80-talsstuk. Dessutom har jag en speciell relation till Dalarna. Så - inte oväntat var jag mycket spänd på att få se och framförallt höra Hammerfalls sångares kör, som framförde Bon Jovis poprockdänga You give love a bad name. Kören framträdde i mina favoritfärger svart och rött. Heja! Och det var en -hm- intressant version. Lättsjungen är den väl, ganska rak poprock. Men stämsång är lite av Hammerfalls specialitet, så stämsång blev det! Klart godkänt. (Ja jag är partisk.)

Det jag hoppas nu, är att körerna får fortsätta att ha sin egen karaktär, att de får sjunga bra sånger med roliga körarrangemang och att körglädjen verkligen fortsätter komma ut rakt igenom rutan. För det är roligt att sjunga i kör, när låtarna, stämmorna och entusiasmen finns där. Tillsammans. Och så hoppas jag att det inspirerar till fler profana körer, till fler körer på jobbet, i skolor, i föreningar, på alla möjliga nivåer från Bach-kantater till barnvisor.

Tills jag hittar en kör för mig, ska jag fortsätta sjunga i duschen. Högt och ofta och glatt. Sång är stärkande för en vårtrött själ.

"Vintern rasat ut bland våra fjällar
Drivans blommor smälta ner och dö..."

Uppdaterar:
Jag läste en del av kommentarerna som folk får skicka in, på programmets hemsida. Många fisförnäma toner där - från just såna som inte behöver en skjuts framåt för att börja sjunga i kör. De gör det nämligen redan och gillar att sjunga "svårare" och högtidliga stycken av Bach och gubbarna. Missförstå mig rätt, jag tycker absolut att körverk av De Stora Klassikerna och kyrkokörer har en plats och ett egenvärde. Men inte som familjeunderhållning.

Sång och musik

Jag gillar att sjunga. Helst i duschen eller i kör. Nu har TV4 en ny tävling/nöje eller vad det är, Körslaget. Hoppas det blir mycket bra och rolig körsång och inte elaka juryn. För då är det värt att se.

Svenskar lär sjunga i kör väldigt mycket. Kanske kan ett sånt här program med många populära artister få ännu fler att börja sjunga i kör?

Jag skulle gärna sjunga mer, i en profan kör där jag slipper all slags kyrklig sång. Hycklar gör jag inte, hellre gycklar.

Sommartid i vintertid bittida och sent

Ursäkta om jag tjatar. Men sommartid nu? Det ligger för-i-helvete snö på marken! Inte kan vi ha sommartid mitt i vintern.

Sommartiden är en lustig historia. Tydligen är den till för att folk vill kunna utnyttja de ljusa kvällarna. Då tycker de att alla ska gå upp en timme tidigare för att de ska kunna vara uppe en timme senare. Eller hur blir det nu, för att de ska kunna gå och lägga sig en timme tidigare utan att behöva ursäkta sig. Dumma morgonpigga människor.

Jag är inte byggd för sommartid. Jag är byggd för vintertid. Alltså att lägga till en timmes sovtid på morgonen oktober-april. Dessutom är jag för att minska ner arbetstiden med en timme om dagen under oktober-mars. För det är då vi verkligen behöver det extra ljuset. Inte ska vi behöva sitta inomhus de få ljusa timmarna när det är som mörkast här i vårt kalla land?

Men nej - det är De Morgonpigga som bestämmer. Morgonpigghet är en dygd. Hur blev det så?

Nej, jag vägrar.

Totalvägrar. Tänker inte skriva en rad om eländet i år. Den här videon sammanfattar allt, ALLT. (Tyvärr är det lite låg ljudvolym.)

Just like heaven...

Ojojoj, ska försöka sortera intrycken.
Introvert
Skrammel
Suggestivt
Distortion
Rök och ljus

försökte ta en låtlista... förhoppningsvis finns en korrekt i någon av kvällstidningarna snart!

Open (från Wish)
(sen minns jag inte riktigt hur det var, har nog missat lite)
End of the world (från senaste obetitlade - 2004)
Lovesong (Disintegration)
Pictures of you (Disintegration)
Lullaby (Disintegration)
Bloodflowers (Bloodflowers)
(sen blir det lite rörigt igen, har missat en del och det kan vara fel i ordningen)
Push
Inbetween days
Just like heaven
Wrong number
One hundered years
(och ett par till)
TRE inrop blev det allt som allt. I oordning:
A forest
Let's go to bed
Freakshow (från kommande plattan!)
Close to me
Why can't I be you
Boys don't cry
Jumping someone elses train
The walk
Killing an arab

De höll på i tre timmar. Wow.

I kväll

Just like heaven.

Ankdammar

Internet är ingen fluga. Det är en ankdamm.

Internet påstås vara demokratiskt; alla kan lägga upp en sida, alla kan starta en blogg, alla kan uttrycka sin åsikt fritt... Nej. Alla kan inte. Alla kan inte - för alla har inte tillgång till nätet, inte tillgång till en dator, inte tillgång till de sidor där så kallad åsiktsfrihet råder.

Och på de sidor där så kallad åsiktsfrihet råder, råder också åsiktsförtryck och åsiktsofrihet.

Åsiktsfrihet på Internet är framförallt att hålla sig lite lagomt extremt bort från normalt hyfs och sunda värderingar, som FN:s mänskliga rättigheter och i stället spy ut sin galla över t.ex. homosexuella, "negrer", "judar", kvinnor och andra (enligt de förmenta åsiktsfrihetskramarnas) mindre värda grupper. Ta en titt på närmaste dagstidnings/kvällstidnings webbsidor där det går att kommentera. Den som försöker yttra någon annan åsikt, än "åsiktsfrihetskramarnas", t.ex. att homosexuella, "negrer", "judar" och kvinnor också är människor, blir raskt hånad och bespottad.

Men i den ankdamm som är Internets svenskspråkiga sidor, finns det också ljus i mörkret. Jag har via klickande på andras bloggar, hittat en blogg som är mycket uppfriskande. Tyvärr kan jag inte lämna kommentarer där, då det krävs verifiering i en bild som ingen av mina webbläsare vill visa.

Ge aldrig upp.

Jo, det är sant, trägen vinner. Här kommer jag att vara i juli 2008. Lycklig. Flera gånger trodde jag att det var lönlöst, att webbläsaren kraschat för många gånger så det fåtal platser som fanns kvar på ticnet var borta. Men jag fick tag på biljetter och kommer äntligen att få se den omtalade egyptiska scenen. Hoppas jag.

Maiden är kärlek.

Ta itu med fuskarna!

Regeringens paroll att ta itu med fusket är lovvärt. Börja i de egna leden.

Dagens toppnyhet på SVT, SvD, DN m.fl.
Och i förrgår på SVT, DN m.fl.

Ta sen itu med "fuskarna" som fått en liten släng av utbrändhet, arbetslöshet eller sjuka barn. För enligt Alliansens (någon mer än jag som tycker det ger lite läskiga WW2-vibbar?) extremliberala grundsyn är alla bidragstagare fuskare, alla som faktiskt behöver den svenska modellens försäkringssystem, medvetna fuskare som faktiskt kunde ha valt att inte bli utbrända, arbetslösa eller vara hemma med sjuka barn.

Politikerföraktet är befogat, med de politiker vi har i dag. Skönt att det knappt är tre år kvar tills nästa val.