Betraktelse med förvånad blick

De finns där, överallt, de plockade ögonbrynen. Som små felvända parentestecken, halvvägs upp till hårfästet. Men bara på kvinnor, dock i alla åldrar. Tror inte jag sett fler än högst... två kvinnor över fjorton utan plockade, upphissade ögonbryn av kanske trehundra, dagligen. Min spegelbild är en av dem.

Ögonbrynen är inte till för att stoppa svettdroppar, de är till för att skicka tydliga signaler mellan människor. Det är inte ögat som gör "blicken", det är ögonlockets och framförallt ögonbrynets position. En arg människa har ögonbrynen långt ner i pannan, ungefär så här: \ / medans en ledsen människas ögonbryn nästan är motsatta: / \ Är personen förvånad, sitter ögonbrynen högt uppe i pannan och ser ut som... felvända parentestecken.

Det flitiga användandet av anti-rynk-medel, nu senast "botox" (som för övrigt är en oerhört giftig substans och orsakar svår matförgiftning, botulism), gör ögonbrynens position aningen mer... statiska.

För att ytterligare förstärka uttrycket av förvåning, kan en person pluta lite med munnen och öppna den lite - som om ett litet "oh!" skulle kunna hoppa ur när som helst. Den plutande öppna munnen kan ju också förstärkas med lite injektioner och en hel del läppglans. (Öppna munnen lite till, så är för övrigt likheten med Uppblåsbara Barbara inte längre negligerbar!)

Tusentals kvinnor går alltså ständigt runt och ser förvånade ut, som om de inte visste särskilt mycket om sin omvärld och behöver trygg vägledning.

Vad skickar det här för signaler egentligen, till den uppväxande generationen? Att små flickor är spröda varelser som växer upp till ännu sprödare små kvinnor som behöver tas omhand? Att vi inte duger som vi är utan måste ses som små förvånade (våp)?

Jag hoppas att pendeln svänger snart och att vi får se fler kvinnor av Frida Kahlos kaliber.