Om jag visste...

...hur jag skulle göra för att installera en rss-feedmojäng skulle jag göra det.

För jag har sett att precis alla har såna; överallt finns den där orangea knappen med vita böjda streck.

Fast jag är inte helt hundra på vad en sån gör.

Så det är kanske lika bra att låta bli.

Men det ser coolt ut.

sådärja

Nu verkar det ha ordnat sig med inloggningen. Vet inte om jag gjort något eller någon annan. Strunt samma förresten. Det funkar (peppar, peppar).

Ett litet test

Det här är ett litet inloggningstest.
Inget att bry sig om.
Testing, testing, etta - tvåa.

redigerar
Märkligt. Den ber fortfarande om inloggningsuppgifter. Knäppcookies. Eller så är det brandväggen igen. Suck.

Det skulle förstås också kunna vara "idiotsäker säkerhet" inbyggd i blogger.

e-landsproblem

Ja, du läste rätt. Det står e-landsproblem i rubriken. Jag har en hel del problem med att logga in och förbli inloggad i e-landet - internetvärlden. Inte bara här på bloggers sida utan på andra ställen också. Tänker inte felsöka, men det har säkert med kombinationen Firefox - antivirusprogram/ brandvägg - operativsystem att göra.

För ett par dagar sedan hade jag börjat på ett inlägg som jag skulle skriva färdigt i dag. Inlägget sparades, det vet jag, men det finns inte längre. Helt borta. Har säkert med inloggningsproblemen att göra. Eller kvarloggningsproblemen, eller vad jag nu ska kalla det.

Undrar just om det här inlägget publiceras eller bara försvinner ut i sajberrymden. Nåja. Det är ändå ett e-landsproblem. IRL finns det andra problem som är mycket viktigare att lösa. Världssvälten, fredsfrågan, miljöproblem, jämställdhet - så att inte kunna skriva på sin blogg måste ses som ett riktigt e-landsproblem. Oviktigt.

Ordflöde

Oj vad långa bloggposter jag gör. Blir jobbigt att läsa i längden, jobbigt att scrolla. Borde kunna uttrycka mig klarare, mer kortfattat, utan så många ord.

Ändra layouten? Eller minska typsnittet i bloggen?

Gratis besöksräknare

Nu har jag äntligen installerat besöksräknare. Den räknar "unika besökare" och använder cookies. Nånstans har jag sett att cookies är ett sätt att registrera personer. Att registrera personer digitalt kräver att folk informeras om det - alltså gör jag det. Sådär.

Besöksräknaren är gratis och jag hittade den på www.statcounter.com. Det gick inte att installera en knapp direkt dit och en räknare, så jag länkar i stället till dem både här i inlägget och under själva räknaren.

Och det var faktiskt väldigt enkelt att installera den. Jag gjorde bara exakt som de skrev på sidan. Undrar om det är någon hake med det hela? De påstår själva att de finansieras av Google-Ads och jag får väl tro dem då.

Fast kom ihåg - tro inte på allt du ser på nätet. Framförallt inte sånt som verkar nästan sannolikt men är väldigt uppseendeväckandet. Typ... rymdvarelser i Arizona eller att Jennifer Lopez skulle vara gravid.

Bildad?

Andra har så snygga bloggar, med bilder och grejs i inläggen.

Jag har inte några bra bilder att stoppa in i mina inlägg.

Så jag googlar i stället, om jag vill hitta en illustration till det jag skriver. I bästa fall leder länken till en intressant artikel, men för det mesta är det en bild och i något fall en YouTube-video.

I dag tänker jag länka till en sida med en fantastiskt bra artist. Läs på sidan, lyssna på exemplen, njut av musiken och låt budskapet gå in.

Räknare?

Jag funderar på om jag ska försöka lägga till en besöksräknare här.

Men det är nog deprimerande. Enda besökaren är jag själv, haha!

Å andra sidan är jag obotligt nyfiken, så jag har svårt att se att jag skulle kunna låta bli.

Fast å tredje sidan spelar det ingen roll. Jag skriver ju bara av mig här.

Jädra spammare

Ledsen, men nu har till och med jag blivit tvungen att sätta lite spamskydd på kommentarsfunktionen.

Fy attans för de där trista typerna. Undrar om de gör det för att tjäna pengar eller för att jävlas? För ingen människa med vett i skallen följer ju de där länkarna...

En bra sak är iofs att jag är tvungen att gå igenom hela bloggen. Jag har ju ändrat färgschemat nu, så nu när bakgrunden är svart, måste jag ändra alla texter där jag själv ändrat textfärgen till svart. Det är ganska kul. Melodifestivalen är rosa nu.

Aha...

Det tar ett tag innan jag kopplar hur de menar, de där på blogger.

Nu finns "senast skrivet" i arkivet.

Det går att klicka på den lilla fula pilen och fälla fram de inlägg som finns där bakom.

Jösses. Tur att jag inte skriver fem inlägg om dagen. Det skulle bli en väldigt otymplig arkivlista.

Och allt bara för att jag ville ha kategorier och inte kunde klara det själv. SÅ istället fuskar jag och använder lejbels för kategori. :-/

Grrrrrrrr!

Äntligen, nu har jag lyckats få till kategorierna, men då är i stället de senast inlagda helt borta.

Borta!
Puts väck!
Försvunna!

Jag ska försöka få tillbaka dem. Men det kan ta ett tag.

Det här är inte svårt att kategorisera.

seger över tekniken?

nu har jag segrat över tekniken igen.
bloggens utseende är som jag vill ha det, ungefär.
Men vissa irriterande saker får jag inte bort.
Jaja, det löser sig väl och det är ändå ingen katastrof.
Vem bryr sig, egentligen, i det stora perspektivet. :-)

(uppdatering: såja, nu har jag fixat lite till, men jag får fortfarande inte bort "om mig" som jag åtminstone lyckats få till svenska. Om någon vet hur jag ska göra för att ändra det, skriv en kommentar!)

Irriterande förändring

Nu är jag lite irriterad. För ett tag sen uppdaterade jag till "New Blogger". Då försvann vissa saker här till höger - några å, ä och ö till exempel. Men vad värre är, att jag inte längre får använda " <> " med "br" mellan i min "profile". Det ska vara två radbrytningar där, nu ser den bara konstig ut. Så här:

metamorfos - förändring under
utveckling, som att en larv blir
en puppa som blir en skalbagge
förändras gör vi hela tiden ibland
lägger vi märke till det

Det var meningen att den skulle se ut så här, som i gamla Blogger:

metamorfos - förändring under
utveckling, som att en larv blir
en puppa som blir en skalbagge

förändras gör vi hela tiden

ibland lägger vi märke till det

En annan irriterande sak, är att inloggningen sker via ett mailkonto. Vad var det för fel på ett användarnamn? Tur att min webbläsare kommer ihåg vad jag skrev...

Teknikrädd eller kamikazehacker

Ha! Jag lyckades! Å, ä och ö ser bra ut igen, i alla fall hos mig och i min webbläsare.

Det är inte så där väldigt enkelt att skapa sig en blogg och få den att se ut exakt så som det ser ut i huvudet på en. Jag har inte gått någon som helst "data-" eller "it-"kurs utan har prövat mig fram. Intresset finns där, det ska jag inte förneka, men jag har i princip noll koll på programspråk och format. Däremot är jag inte rädd att pröva, trots att jag saknar dessa kunskaper.

Jag tror det finns flera skäl till att jag saknar "it"-teknikrädslan jag ibland kan se bland jämnåriga och de som är äldre än jag. En del vågar ju inte ens klicka på "spara"-knappen i Word av rädsla att något händer! Sån är inte jag. Jag klickar "spara" innan jag gör något jag inte är säker på vad det är jag egentligen pysslar med. Så någon kamikazehacker är jag då rakt inte!

Omgivningen betyder väldigt mycket för om en person ska våga prova nya saker tror jag. För min egen del handlar det om datavärlden. Jag är så gammal att jag är född på 60-talet och därmed medelålders. Vi gick i skolan på 70-talet och gymnasiet på 80-talet. De första datorerna för hemmabruk lanserades i slutet av 70-talet. Läs mer på Wikipedia om Home computer. Det här var långt före Windows och klicka-dra. Skärmarna var oftast dovt gröna, med närmast självlysande grön text. Vi fick således ha ett par lektioner datorkunskap på högstadiematten. Basic var programspråket som gällde. Tusentals skolbarn skrev
10 print "hej"
20 goto 10
och fick en lång radda
hej
hej
hej
över hela skärmen. De riktigt duktiga lyckades fylla hela skärmen och inte bara en kolumn med hej.

Det här var naturligtvis jättekul för nyfikna skolbarn. Några hade upptäckt att de här datorerna kunde användas för att spela spel. Commodore 64 var väl den mest kända i den här branschen.

I min omgivning fanns och finns det personer som mer eller mindre la ner sin själ på att lära sig allt om datorer och/eller programmering. De har lärt mig att inte vara rädd för tekniken som sådan. Det värsta som kan hända, är att hårddisken raderas. Trist, men går att undvika. Maskinen exploderar inte, den börjar inte pipa, den startar inte världskrig trots att den är uppkopplad till Internet. Fast nuförtiden finns det läskiga virus och phishing-typer därute förstås! Men - jag är inte rädd för dem heller.

Uppdaterat

Hoppsan. Jag uppdaterade till nya Blogger häromdagen.

Nu upptäckte jag en lite ovälkommen förändring till höger. Alla å, ä och ö ser konstiga ut. Få se om jag lyckas återställa det till riktiga bokstäver någon dag.

Uppdatering:
Inte alla å, ä och ö, bara några.
Konstigare.

Typsnitt och sånt

Den här bloggen kommer förmodligen inte se ut som den gör i dag om en månad, två månader... inte för att det är nya bloggposter, utan för att jag söker förändring. Formen här, ytan, utanpåverket, är jag inte helt nöjd med. Än. (default-fonten i den här layoten - Georgia?)

Det är därför olika texter kommer med olika typsnitt. Och det är därför bakgrund och layout inte ser ut som när jag började. (Arial)

Nu till exempel. Här testar jag olika typsnitt - en del är fula i edit-funktionen men kanske passar rätt bra i själva layouten. (Trebuchet)

Så småningom kommer jag att förändra andra saker än typsnittet. Men det får bli när jag har tid. Och ork. Och lust att sätta mig in i hur koden bakom layouten funkar. (Verdana)

What's in a name?

Jaha, då har jag också börjat blogga. Inte särskilt unikt antar jag, det lär finnas många bloggar här ute i cyberrymden. Hur många finns det säkert siffror på, men det är inte så intressant just här, just nu.

När jag registrerade den här bloggen, skulle jag välja en titel.

"Ha, enkel match", tänkte jag.

Och tänkte. Och tänkte. Och kliade geniknölarna. Ett bloggnamn ska vara klatschigt, sticka ut ur mängden, vara unikt, roligt, fyndigt eller talande. "Ett namn är viktiga saker", tänkte jag vidare. Och kom på att Shakespeare har en del att säga om namn i Romeo och Julia, andra akten:

"What's in a name? That which we call a rose
By any other word would smell as sweet."

Namnet är kanske inte så viktigt när allt kommer omkring. Det viktiga är innehållet. Därför nöjer jag mig med

Gamla hundar kan också sitta.

För att det aldrig är för sent att förändras. Och det är aldrig för sent att lära sig sitta, det är viljan det hänger på.