Sladdar och pinnar

Jag gillar trädgårdsredskap. Men jag har vissa krav på dem om jag ska använda dem. Först och främst ska de inte vara bensindrivna. Helst ska de vara sladdlösa - men det är inget krav, numer.

Batteridrivna trädgårdsredskap är bra eftersom det inte hänger en sladd efter dem, en sladd som lätt trasslar in sig eller som i värsta fall blir kapad under körning med verktyget. De batteridrivna har två stora nackdelar. Den tyngsta (höhöhö) är vikten. Ett batteri väger mer än ett uttag för en elsladd. Den andra nackdelen är att en uppladdning har en tendens att räcka preciiiiiis tills det är en halvmeter kvar! Då tröttnar jag, garanterat, och tar till gamla handverktyg så ryggskottet går upp igen och jag blir tvungen att gå till vårdcentralen för att få träffa en läkare för att få mer Voltaren för att jag har ryggskott.

Så de flesta trädgårdsredskap jag använder är antingen sladdförsedda eller klassiska handverktyg.

Min personliga favorit är kompostkvarnen. Jag kör pinnar i den. Långa pinnar, korta pinnar, tunna pinnar, tjocka pinnar - alla pinnar jag hittar i trädgården mals ner tills det bara är flis kvar. Det är så mycket lättare att frakta bort fliset än pinnarna. Men det är tungt, för det blir så mycket, för jag tycker så mycket om att köra kompostkvarnen med varenda liten pinne jag hittar!

Så det blir väl att ta sig ner till vårdcentralen för att få mer Voltaren innan den här semestern är slut.

Igen.