Feministiska missuppfattningar

Många människor har åsikter om feminism i största allmänhet och (vissa) feminister i synnerhet. Feministiskt initiativ håller kongress i helgen och har i dag bestämt sig för att ställa upp i valet 2010 också.

Det tycker jag är bra. Jag hoppas det betyder att kampen för jämställdhet därmed går vidare och att den inte kommer att gå obemärkt förbi. Men det är en lång väg att gå. Väldigt lång, med tanke på de antifeministiska svängningarna - backlash - som kommer med jämna mellanrum. Vi är inne i en sån nu. På sätt och vis är det bra, för det är lättare att visa på det som är galet i en omvärld som visar sitt rätta jag, än i en omvärld där allas läppar bekänner sig till feminismen. (Men bara läpparna. Inte i handling.)

En av de viktigare sakerna jag tror att alla feminister faktiskt kan göra, rent praktiskt, är att tålmodigt och sakligt punktera de där missuppfattningarna som folk i största allmänhet och antifeministiska typer i synnerhet har. De är rätt många och förekommer lite då och då i framförallt tabloidpressen och i könsrollskramarens fikarum, så jag kommer inte kunna räkna upp dem alla.

1. Män är djur.
Uttrycket har felaktigt tillskrivits feminister och feminism sedan Könskrigets kreativa klippning. Fast det är inte feminister som säger till tjejer att inte ha utmanande klädsel, inte gå hem ensamma, inte följa med okända män hem, inte sola topless, inte bära bylsiga kläder osv. för i så fall utsätter de sig för risken att råka ut för en man, som ju alla vet inte kan hålla på sina djuriska drifter utan omedelbums kommer våldta henne. Tvärtom hävdar feminister att kvinnorocksså är människor och ska kunna röra sig precis lika fritt som män, oavsett klädsel och annat ovidkommande. (På ett rent biologiskt plan är vi förstås djur både kvinnor och män; å andra sidan är vår art "människa". Kan eventuellt leda till en rödvinsfilosofisk diskussion någon sen natt?)

2. Alla människor ska vara likadana.
Nej, likhetsfeminism eller demonterande av könsrollerna innebär inte att alla människor ska vara likadana. Tvärtom, det innebär att alla människor ska få vara sig själva, utan att behöva begränsas av snäva könsroller. Tänk den lille gossen på dagis, som vill klä ut sig till fin dam, ballerina och som älskar rosa. Säg den vuxen som inte får hjärtat i halsgropen och undrar om han är normal? I en likhetsfeministisk värld, där könsrollerna inte begränsar oss, höjer ingen på ögonbrynen över den lille gossens sysselsättning utan uppmuntrar honom att göra det han vill. I dag begränsas vi - antingen är vi kvinnor eller så är vi män. Vi är inte människor.

3. Feministerna lägger så stor vikt vid kön, att de missar målet att behandla alla jämlikt.
Ja, många feminister påvisar vilka skillnader som faktiskt existerar i dag, skillnader som inte borde ha med könet att göra. Synliggörande är en väldigt viktig del i förståelsen och motarbetandet av ojämställdheten. Det är i sig ojämlikt att i dag behandla alla "likadant" eller som endera av könen, eftersom män och kvinnor i dag (fortfarande) ges olika förutsättningar - redan som baby. Att "behandla alla som individer" låter väldigt bra, men är svårare i praktiken. För att kunna göra det, krävs att den som vill behandla alla som individer verkligen är medveten om vad vi i dag lägger in i könsetiketterna. Synliggörandet av normerna, av könsmaktsordningen, är det första att göra för att kunna göra något åt det.

4. Feministerna lägger stor vikt vid småsaker.
Ja, läser du bara vanliga dagstidningar är det lätt att tro det. Men det är inte särskilt säljande eller kanske ens en nyhet att kvinnojourer arbetar för misshandlade kvinnor, osv. Ibland finns det poänger med att ifrågasätta invanda gamla normer och symboler, som det i dagarna i tabloidpressen omskrivna "kvinnliga" trafikmärket för övergångsställen. Frågan kan tyckas banal, visst, för i Afrika svälter minsann barnen ihjäl! Jomen eller hur? Och i Sverige gömmer sig många kvinnor för att de inte ska bli ihjälslagna av sin (f.d.?) partner; de gömmer sig med hjälp av hjältarna på kvinnojourerna.

På jämställdhetsfronten har det faktiskt skett en del förändringar i Sverige på inte särskilt lång tid. Kvinnor är myndiga, har rätt att äga mark; kvinnor har rätt att arbeta, i alla yrken dessutom; kvinnor har tillträde till universitet, riksdag, regering och kyrkan; kvinnor har rätt att behålla jobbet trots att de blir gravida. Men vi är inte framme än. Fler förändringar behövs. Jag ser fram emot dem.