Om ett par vänner skulle råka ha olika kön, så ser omvärlden lite konstigt på dem. För då ses de mer som potentiella kärlekspartners, såvida inte den ena eller båda öppet har deklarerat sig som straight homosexuella. Ett sådant par vänner får ganska ofta säga "nej, vi är bara vänner".
Vad? Bara vänner, det är inte så "bara" det! Stryk "bara", för vänner är livsviktigt. Kanske till och med viktigare än en (tillfällig) partner. Den optimala personen för en annan person, är därför både vän och kärlekspartner.
En vän kan komplettera en, på liknande sätt som en kärlekspartner kan göra en hel. Kan fylla i ens påbörjade tankar, meningar; kan se i förväg vad som är fel och vad som behöver sägas. Relationen med en vän liknar en kärleksrelation. För den som begränsar sina kärleksrelationer till personer som inte har samma kön som en själv, kan det därför bli komplicerat med en vän av annat kön. Glädjen att se den andra personen, lyckan att inse att någon förstår precis det jag tänkte innan jag tänkte det, stödet i en annan människa som tycker om en som en är, kan vara oerhört förvirrande om tankarna på "mer än vänner" och potentiell partner finns där.
Men vänskap och kärleksskap är lika varandra. Inte samma, men lika. Jag vill inte ha sex med alla mina vänner, för attraktionen och det där lilla pirret måste också finnas med.
Pirret misstas ibland, i vänskapsrelationer som är på väg att fördjupas. Det kan bli väldigt förvirrat för det är lätt att förväxla attraktionspirret med glädjen i att ha en vän. En straight heterosexuell person kan testa det med att byta kön på vännen. Finns pirret kvar? Då är en antingen inte bara en vän eller inte så straight hetero som en trodde. För den som inte är straight heterosexuell eller straight homosexuell, är det knepigare. Det är lätt att gå på ett par minor, att tro att attraktionen finns där fastän det i stället är vänskapsbanden.
En del personer skiljer inte på attraktionspirr och vänskapspirr utan tycker att allt är samma sak. Jag håller delvis med, men inte helt. Att inte skilja på pirren, är för mig mer ett sätt att slippa ta ansvar för sina känslor, relationer och omtanke om andra.
Kanske bottnar det i att jag ganska länge har levt i en kärleksrelation som dessutom är en vänskapsrelation? Den här personen är någon som kompletterar mig, som helar min själ.
Och ja, jag tror det finns minst en person som kompletterar en annan människa därute. Inte Yin och Yang där ditten hör till Ying och datten hör till Yang, utan där den enas brister uppvägs av den andras styrkor och tvärsom. För alla kan inte vara bra på allt.
Åtta veckor går snabbt
4 år sedan
3 kommentarer:
Mm, heteronormen, folk antar oftare när det är olika kön som är vänner - än samma kön - att det kan röra sig om mer än bara vänskap.
Jag har tänkt flera gånger på det du skriver om och håller med om flera delar.
Vänskap för mig kan vara så mycket. Även på flera sätt som ett förhållande, det är ju det som du säger det också, det är ju både och.
Jag är dock delad i detta kring partner och vän, har en en partner och vill vara med hen, och känner inte att en behöver träffa andra -
men om hen själv ville träffa andra det så skulle jag inte ha massor med problem med det. Visst så skulle nog känslor uppstå, men ändå.
Samtidigt så har en nära vänner som en tycker mycket om så vill en ju umgås med dom, och då menar jag att en har vänner ungefär så som du skriver.
Jag vet inte heller precis vad jag känner när det gäller sex och vänner, jag håller med om attraktion och det lilla pirret. Har en ingen partner dock så kan det för många vara skillnad, att då kan en ha sex vänner emellan och det blir inga problem när det gäller känslor.
Om något så är detta ett komplicerat ämne eftersom det är känsligt, och så många olika känslor uppstår - vet en inte exakt vad en själv tycker och tänker så gör inte det saken bättre heller.
Så jag kan heller inte säga något precist för jag vet inte precis vad jag tänker kring detta.
I teorin fungerar det att ha sex vänner emellan (KK), men vad jag erfarit så i praktiken hamnar en av dem till sist i det där vän-eller-mer-tänket. Och då blir det komplicerat.
och ja, jag håller med, det är jättekomplicerat. Med allt. Även vänner.
Skicka en kommentar