29 januari, 2010

Lyft varandra, höj våra röster

Slagord får saker att verka så enkla. Och nog försöker flera lyfta varandra, stärka varandra, höja våra röster för att höras. Jag har skrivit om det tidigare, tror jag. Bloggar jag gillar att läsa. Kolla länklistan för bloggar här till höger.

Men vad är det egentligen som händer när vi försöker lyfta fram varandra i ett större perspektiv? Jag tänker på såna saker som tidningar, tv, gammelmedia. Sånt som "räknas" i Den Stora Världen därute, IRL. Blir vi inte ständigt marginaliserade och tillbakaputtade; får vara med liksom på nåder och ställda i Ett Särskilt Hörn, en Piedestal nästan?

Som Wendela, en så kallad "kvinnobilaga" till en kvällstidning. Ååååkeeeeejjjjjj? En "kvinnobilaga". Bilaga för Quinnor, kantänka. Samma sak med Efter tio, Oprah, Radio Ellen (fast det heter väl inte så längre)... det lyfts fram och puttas iväg till Den Andra Planhalvan. Blir till Något Annat än det vanliga, än de Viktiga Nyheterna. Som alltid har ett mansperspektiv. Minst ett, alltså. Rabiatfeminism visar ett bra exempel på det i "Smutsig feminist" (bra titel där!). Grejen är att det inte är lockande att läsa om en polischef som roat sig med prostituerade (är det så vanligt, tänker jag då), nej, det som är kittlingen är att han föreläst om sexuella trakasserier och själv trakasserats, tydligen, för att inte vara tillräckligt "manlig".

Jag är ledsen svenska jämställda folket; ni är lurade. Vi är fan inte jämställda.

2 kommentarer:

FumikoFem sa...

Jag läste om detta, kvinnoförakt och det vanliga machoidealet, så förbannat ovanligt, inte. Jag blir bara så arg och trött :(
För det handlar om det vanliga synen om kvinnans kropp som något mannen anses ha "rätt" till. Vidrigt.

Och ja, vi är verkligen långt ifrån jämställda.

meta sa...

Ja. Det är något mer, något jag inte riktigt kan beskriva just nu, som ligger och gnager. Men det är samma tema, jag återkommer.