Trots att ljuset återkommer hit till Norden, blir jag mörkrädd. Nej, inte för askmoln eller pollen eller så, men för hur skrämmande liten bit vi kommit egentligen i Sverige, trots att vi klappar oss för bröstet och anser oss jämställda.
Läs t.ex. vad Jenny W skriver. Eller det här hos Rabiatfeminim. Är det någon som inte ser en tydlig köns(roll??)-koppling här så måste den ha på sig väldigt enögda glasögon.
Det blir inte bättre av att pappabonusen är en flopp. (hittar tyvärr ingen bra länk nu, men jag läste häromveckan att det inte är direkt många som får den) Jag vill ha en ny regering i Sverige, nu.
Åtta veckor går snabbt
4 år sedan
2 kommentarer:
Ja en ser hur könat det är med detta, dessa män kastar skit ifrån sig men kan samtidigt själva komma undan med hur mycket skit som helst :(
Och när det handlar om det om sexköpslagen. Det så tröttsamma och typiska är att det avfärdas med olika "argument", det klagas om "sexmoralism" och det kommer fram sexism också.
Delvis på det sättet som dom kvinnliga juristerna reagerar avfärdas alltså med "argument" som baserar sig på fördomar, exempel: "ja men det är nog för att dom är mer känslosamma, dom vill nog bara vara mer politiskt korrekta". Medan hur dom manliga juristerna reagerar det ses som "normalt", mannen som norm gör sig påmind alltså.
Det sorgliga är att även detta är inte precis ovanligt att höra från personer som ser sig som progressiva eller när jag är i debatter med personer som kallar sig feminister, många av dessa som ser sig just kritiska till sexköpslagen. Och även i sådana här debatter så finns just könandet.
Vad dom som debatterar såhär också visar för mig är just en dålig (eller ingen) förståelse för kvinnoförtrycket, det är inte dom som får skiten mot sig varenda jädrans dag och blir påmind om det i samhällets alla olika plan. Men dom ser sig "sitta på hela sanningen" och igen så kommer mannen som norm fram och det manliga tolkningsföreträdet.
Det är sånt där som gör att jag blir så trött. Orkar inte.
Skicka en kommentar