08 juni, 2010

"Ju mer vi är tillsammans,

tillsammans, tillsammans
Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir."

Eller?

Människor kommer till sin rätt tillsammans med andra människor - men inte vilka som helst. Vi är alla olika och har olika sätt att ta oss an de utmaningar vi möter. En del föredrar att lösa problemen helt själva, andra vill helst ha andras åsikter innan och åter andra får någon annan att lösa problemet. Poängen är att det oftast inte finns ett rätt sätt att nå ett uppsatt mål. Vårt sätt att hitta alternativa lösningar, tillsammans, är styrkan hos människoarten, så som den är hos myrorna.

Till skillnad från myrorna är vi dock oerhört anpassningsbara. Där ligger också vår svaghet. Vi försöker ibland anpassa oss så till den milda grad att vi blir sjuka av det. För att inte hamna i onåd hos chefer, föräldrar, innegänget, så anpassar vi oss till olika normer. Ofta fungerar det bra, för helt utan normer har vi ingen gemensam riktning och gör kanske saker väldigt mycket omständigare än vad vi hade kunnat göra. Men när normerna tar över och blir viktigare än målet, då måste det ringa minst tio varningsklockor.

Om en norm är för snäv och begränsar människor, leder den inte framåt. Den hejdar utveckling och eget tänkande, skapar frustration och icke-glädje. Självfallet utnyttjas detta faktum av maktmänniskor, mer eller mindre omedvetet. Mer eller mindre synligt. Synlig norm är t.ex. burkha på kvinnor - för oss i väst. Osynlig är t.ex. plockade ögonbryn + rakad armhåla på kvinnor = hel och ren. Eller att bekräfta en mansperson som yttrar sig och ifrågasätta en kvinnoperson som yttrar sig, trots att de säger samma sak. (Javisst, jag gör det själv titt som tätt för den som undrar.)

Det här är inget nytt för en feminist. Ska vi göra något nytt, tillsammans, och spränga gränser? En liten revolution i sommar; vägra raka och plocka; vägra ifrågasätta kvinnopersoner i stället för att bekräfta dem; vägra låta bli kjol på mansperson och vägra bli upprörd över att papporna inte vill lämna ifrån sig sin halva av föräldraledigheten?

1 kommentar:

FumikoFem sa...

Det är det där med medvetenheten och att reflektera, och sedan förändra. Feminism i vardagen.

Och ja tillsammans gör vi det i sommar, och året runt! :)