Kalla mig språkfascist om du vill. Leta stavfel om du vill. Leta meningsbyggnadsfel om du vill. Jag bryr mig inte. Men jag irriterar mig ofantligt på webbens alla missuppfattade stavningar. Ibland känns det som om jag skulle vilja skriva med SÅ HÄR STORA BOKSTÄVER att
- NEJ, det stavas inte så där! Det stavas så här!!!
Felstavade och felanvända ord skaver i mina ögon. Precis som felspelade toner skaver i öronen på en med absolut gehör. När felstavningarna blir mer eller mindre norm på diverse ställen på internet, är det som att behöva lyssna på en timme av en symfoniorkesters försök att stämma instrumenten. Ett kackalorum.
Några felstavningar och felaktiga ordanvändningar retar jag mig mer på än andra, kanske för att de verkar vanligare.
Först och främst irritierar jag mig på användningen av ordet "dem". "Dem" kan vara en tysk artikel. Men "dem" är i svenskan ett litet nyttigt ord som pekar ut en viss grupp av någonting, som kan användas i stället för att upprepa det där som ordet pekar ut. Uttalas vanligen "dom". Till exempel "lyftkranar". Ett korrekt användande av ordet "dem" är i detta sammanhang:
- Titta, där står en massa lyftkranar.
- Ja oj vad många!
- Mm, säkert minst tio.
- Hur vet du det, har du räknat dem?
Men det finns rätt många som använder stavningen "dem" i stället för "de" när det lilla användbara ordet "de" är på sin plats. "De" uttalas också "dom" och pekar ut en grupp av någonting, men används på annat sätt. Så här:
- Titta, där står en massa lyftkranar.
- Ja oj, vad många de är!
- Mm, säkert minst tio.
- Hur vet du det, har du räknat dem?
Orden syftar på lyftkranarna i sammanhanget här ovanför. Vilket ord som ska väljas, beror på omgivande ord och vad syftet är.
Nåväl, nog om detta. Nu ska du få läsa lite exempel på stavningar jag irriterar mig på: våldtäckt - våldtäkt; provoserande - provocerande; faschist - fascist ...nä nu orkar jag inte mer...
Åtta veckor går snabbt
4 år sedan
6 kommentarer:
Jag håller med. Även om jag själv säkert gör en massa fel jag inte är medveten om... Jag kan bli lite paranoid av att tänka på alla skriv- och talfel jag kanske gör utan att veta om det. =)
Jag blir inte paranoid av dem, jag vet att jag förmodligen gör en del grammatikfel men struntar i det. Kalla det för "litterär stil" i stället! ;)
Ibland smyger sig naturligtvis en hel del fel in i texten, men de där jag räknade upp har jag sett konsekvent på alldeles för många ställen. Det är då det gnisslar i mina ögon.
När det skrivs guste i stället för juste.
Ja, det också!
Tack! Äntligen en som har satt mina tankar på pränt.
Jag trodde det var jag som höll på att bli knäpp. Det började med att jag såg EN använda detta lilla ord dem på fel sätt. Sedan upptäckte jag att det dök upp på fler ställen. Då började jag undra om det var jag som missat någon ny skrivregel eller något diktat uppifrån, men inser nu att jag fortfarande har mitt sinne i behåll. Det är inte bara jag som irriterar mig på språkliga fel.
Jag skriver fel, stavar fel och använder ibland ord fel också. Men inte systematiskt. Jag försöker i alla fall använda vårt mordersmål på rätt sätt. (OBS! Vårt inte vårat. Här försöker FireFox rättstavningshjälp säga mig att vårt är fel.)
Kan någon komma på hur man snällt och utan att såra kan korrigera de som använder språket fel?
Nejdå, du är inte ensam vovva! Det verkar ha gått inflation i en del ordkonstigheter.
Jag är så osmidig att jag inte säger något. Jag klagar i min blogg i stället.
Skicka en kommentar