Jag avslutar den här serien med att ta upp något som jag tycker ingår i feministisk medvetenhet men som inte är självklart för vare sig omvärlden eller alla som kallar sig feminister.
Vad som är feministisk medvetenhet och vad som är medvetenhet så där i största allmänhet.
För det finns en skillnad.
Feministisk medvetenhet är att se könsroller, maktspel och -strukturer, patriarkat, genusordning, mönstren (kalla det vad ni tycker känns bäst) och hur det påverkar oss alla, hur vi förhåller oss till oss själva och andra och varandra.
En del tror att feminism är samma sak som jämställdhet, alltså att om vi är feminister är vi jämställdhetsförespråkare. Det är bara delvis sant. Feminister förespråkar att kvinnor ska bli jämställda med män. Alltså att kön inte ska spela roll.
Andra jämställdhetsförespråkare må kämpa för invandrares jämställdhet med etniska svennars, för veganers jämställdhet med köttätare eller för hårdrockares jämställdhet med filharmonikers (eller tvärtom). Det kan även feminister göra - men dessa gruppers ojämställdhet har inte nödvändigtvis feministisk bäring, då en "invandrarförkämpe" mycket väl kan vara antifeminist. Däremot behövs såklart den feministiska medvetenheten även i dessa kamper.
Detta missar en hel del människor som av någon anledning fått för sig att tro på pressens bild av feminism. Därför avfärdar de feminismen med vanföreställningar som "jaha, men du är ju feminist, varför bryr du dig inte om dom svältande barnen i Afrika då, för att det är pojkar också, eller?".
Som om feministisk medvetenhet innebär någon slags Moder Teresa-komplex, som allmän världsförbättrare på alla håll och kanter.
Ändå är jag övertygad om att världen vore en mycket bättre plats för alla utom möjligen vissa maktkåta män (av alla kön), om fler blev feministiskt medvetna åtminstone någonstans mellan andra och tredje stadiet av feministisk medvetenhet.
Åtta veckor går snabbt
4 år sedan
4 kommentarer:
Bra poänger i del 3 och 4, håller med även här, saker som en har tänkt på själv.
Sen hade jag några funderingar själv.
Det händer ju att en stöter på feminister som just aldrig verkar ha kommit så långt i medvetenheten, och uppvisar (i mitt tycke) en attityd att dom inte behöver mer än så är.
Dessa utmärker sig ofta med det som du tog upp tidigare, dom är knappt alls eller inte alls medvetna att dom själv är en del i genus systemet, utan förnekar detta gång på gång.
Det är också den där attityden att om dom inte drabbas själv av saker och ting, så händer det inte.
Det finns alltså en slags motsättning till att förstå att strukturer i samhället drabbar alla, i varierande grad.
Vidare så funderar jag på dom som gärna vill göra feminism till en: "hjälpa allt och alla" -ism.
Det finns redan andra ismer som hjälper allt och alla, själv förstår jag inte varför feminism måste bli som alla andra.
Sen tänkte jag på en sak till, det är när en stöter på antifeminister som gärna säger att "jag var minsann feminist en gång i tiden, men slutade och kallade mig antifeminist"
Personligen så undrar jag alltid då, jag tror inte dessa hade kommit så långt i den feministiska medvetenheten till att börja med, eller så ville dom tro att feminism är en "hjälpa allt och alla" redan från början.
Det blev ännu längre inlägg denna gång :)
Jag tror att en del har svårt att se strukturerna, mönstren, om de inte stött i glastak eller könsrollsbarriärer själva. Därför får de svårare att se sig själva i mönstren, svårare att faktiskt se att de inte står utanför/över alla andra utan också har det här i sig genom modersmjölken - bokstavligt talat.
Det jag menar är att alla får en social träning och fostran som upprepar könsrollmönster, strukturer, hierarkier osv. och även barn till "medvetna" föräldrar får stukturerna, mönstren, genom resten av samhället framförallt genom kompisars föräldrar, släktningar och media. (Jag menar - hur många rosa flickprinsessor finns i en dagisgrupp och hur många rosa pojkprinsessor?)
Jag tror att en stor orsak att "lämna" feminismen är att det blir obehagligt att se sig själv som en priviligerad person eller en "fördomsfull" person - vissa klarar helt enkelt inte av att se bjälken i sitt öga, så att säga.
Fint skrivet! När det gäller ordet jämställdhet så avser det bara könen. Annars är det ordet jämlikhet som ska användas.
Hm, ordmärkeri?
Jämställdhet och jämlikhet går hand i hand. Självfallet rör feminism jämställdhet (mellan kön) för att uppnå jämlikhet (i människovärde m.m.)
Skicka en kommentar