Invasion

Skansen, Stockholm. En onsdag i augusti.

Vädret är växlande molnigt. Rovdjuren gömmer sig som vanligt, utom björnarna som ligger i en slarvig hög och latar sig efter lunchen. Räven i björnhägnet ligger på en stubbe, snyggt ihopringlad som en firefox-räv. Den vilar väl ut efter att ha blivit jagad av småbjörnar, kan tänkas.

Men Skansen är invaderat, inte av sju plågor tack och lov, men väl två.

Den ena plågan är getingar. De är överallt, särskilt runt papperskorgar och mitt huvud. Jag vet inte varför, men alla slags insekter verkar dras till mig, likt flugor till en sockerbit, så att säga. Och jag avskyr dem. Verkligen avskyr! Getingarna är mycket närgångna och synnerligen irriterande trots att vi inte ens har varsin glass i handen.

Den andra plågan är pappalediga och semesterlediga barnvagnsförare av den nonchalanta sorten. De där som tror att världen är till för dem och deras skrikande, uttråkade, hungriga och trötta unge. En grov uppskattning är att jag med sällskap tillhör de 5-10 procent besökare som inte har barnvagn med sig just den dagen. Ungefär 80 procent av småbarnssällskapen beter sig tyvärr på det nonchalanta viset; som om alla andra måste tycka deras dräglande skrikhals är jättegullig när den skriker eller dräglar på ens bulle. Tyvärr verkar alltför många barnvagnsförare totalt sakna uppfattning om hur långt en vagn når framför dem, hur bred den är och hur den fungerar i svängarna.

Kanske är det barnvagnsovana semesterfäder, kanske pappor med nyligen uttagen föräldraledighet (det är ju OS nu). Kanske är det föräldrar som helt enkelt gett upp och låter ungen springa omkring och gasta. Kanske är de bara ouppfostrade eller bortskämda.

Men plågsamt var det.

Mitt hopp om framtiden återkommer vid fikadags efter en lång väntan i en glass- och kaffekö. En familj med flera småbarn + vagn vid ett bord i närheten gör precis tvärtemot de nonchalanta. De barnen kommer att bli bra vuxna i framtiden.