Jag har funderat lite mer över fenomenet att inte se Matrix. (Eller skogen för alla träd, då. Men hey, vi lever i it-åldern nu. Det här är bara ettor och nollor egentligen, eller nåt. Alltså - Matrix.) Bekvämlighet. Det är bekvämt att låta bli att se jobbiga strukturer som en själv är en del av. Att låta bli att se att mina val tillsammans med dina val och hans val och hennes val och deras val; i varje valsituation, riskerar att bekräfta och förstärka normer.
Varje gång jag väljer att göra något på ett sätt som förväntas av mig med utgångspunkt från mitt kön och min förmodade sexuella läggning, bekräftar och förstärker jag den normen.
Och varje gång jag bekräftar och förstärker normer, blir jag bekräftad som en person tillhörande ett kön, en grupp, en sexualitet. Skulle jag inte bekräfta och förstärka normen, skulle jag bli "straffad" på ett eller annat sätt; mer eller mindre kännbart.
I en del fall är det oundvikligt att bekräfta och förstärka normerna, men i andra fall kan vi faktiskt välja.
Det är här som den heliga kon Valfrihet spankulerar omkring och betar klöver. "Vi vill ha Valfrihet, vi kan själva avgöra vad som är bäst för just oss/just mig" brukar det låta, särskilt från "liberalfeministiskt" håll (eller särartsfeministiskt för den delen). Alldeles för många så kallade feminister hävdar att just deras val minsann är genomtänkta och upplysta och inte alls påverkar några normer, för att... tja. För att - vaddå? För att just deras val liksom inte räknas eftersom dom faktiskt kallar sig feminister?
För att deras val gör deras egna liv bekvämare, inte ifrågasätts, inte får folk runtomkring att höja på ögonbynen och ha en åsikt.
För att de är egofeminister?
Åtta veckor går snabbt
4 år sedan
2 kommentarer:
Det är just detta som en märker fattas bland vissa feminister, den feministiska medvetenheten verkar inte finnas där eller vara just i "start" stadium eller så är det någon som aldrig kommer längre än så eller tycker sig behöva komma längre utan tycker att dom har det bra så.
Det kanske är lite av den där bekvämligheten att inte behöva se att dom själv hjälper till att återskapa normer utan typ "ja men jag kallar mig feminist, och gör mina val att följa normer, feminism har allt med valfrihet att göra!" jo men varför kommer detta argument oftare upp när dom ska försvara könsnormativiteten och andra normer undrar jag.
En ser inte samma försvar eller argument eller ens stöd för dom som vill bryta mot normer, men däremot försvar för konservativa värderingar.
Kanske är det den här pusselbiten som gör att det blir skevt. Som är så irriterande.
Skicka en kommentar