Historielöshetens tidevarv?

Ibland blir jag lite neråt och andra stunder blir jag mest frustrerad av att det verkar finnas en sån historielöshet hos sådana som gärna debatterar (och "vill nyansera") feministiska frågor. Ur historielösheten uppstår myter. Som den där att kvinnor minsann fick rösträtt före män i Sverige. Det är inte sant. Härifrån har jag tagit detta citat:

Den manliga rösträttsfrågan (dvs. män) var också överordnad den kvinnliga (dvs. kvinnor).

Riksdagsmännen som grupp prioriterade nämligen att sträcka ut rösträtten till fler män innan en enda kvinna erhöll politisk rösträtt. Detta ger vid handen att mäns förhållande till politik och till staten ansågs skilja sig från kvinnors.

Faktum är att män fick allmän rösträtt vid 24 års ålder redan 1909. Tio år senare fick kvinnor rösträtt från 23 års ålder (och blev även valbara - betänk att innan den allmänna rösträtten + tio år till var bara män valbara även om inte alla var det). I denna årtalslista som satts upp av Göteborgs universitetsbibliotek, finns andra viktiga årtal som visar hur ofria kvinnor har varit i Sverige tills för ganska nyligen, rent juridiskt. På pappret alltså. I verkliga livet finns flera av ofriheterna kvar.

T. ex. kunde ogifta kvinnor bli myndiga vid 25 års ålder från 1863 (efter domstolsbeslut och blev omyndig igen om hon gifte sig), 1884 blev ogifta kvinnor myndiga vid 21 års ålder (utan domstolsbeslut men fortfarande omyndig igen om hon gifte sig). 1872 fick hon rätt att välja vem hon skulle gifta sig med, själv alltså. Gifta kvinnor blev för övrigt inte myndiga förrän de blev änkor - tills lagändring 1921, när hon inte behövde bli änka först. Å andra sidan infördes lag om att hon skulle ta makens efternamn samma år. Hur ser det ut i dag? Lever den där synen på kvinnan som underställd mannen kvar i vårt undermedvetna; i våra strukturer; i våra föreställningar om kön? Ja, vill jag svara. Vad anser du? Varför?

Hur var det i arbetslivet då? Var kvinnor verkligen hemmafruar fram till 1959 eller är det också en myt? Jo, det är en myt, helt klart. 1937 införs likalön för manliga och kvinnliga folkskollärare. 1946 för alla statliga tjänster (fast kvinnor fick fortfarande inte bli präster, det var först 1958 som den rätten kom.) Först 1960 infördes rätt till lika lön för kvinnor och män. Det är alltså 50 år sedan. Vad har hänt fram tills nu? Finns det kvar rester av tänket att kvinnor inte är värda lika mycket i lön, för att [insert valfri undanflykt]? Borde inte löneglappet ha utjämnats vid det här laget? Borde inte nästan alla som jobbade 1960 ha gått i pension nu? Jag tycker det är jättekonstigt att det fortfarande finns ett löneglapp inom majoriteten av de olika yrkeskategorierna. Det är nämligen en myt att det 1. inte finns något sådant löneglapp, 2. finns eftersläpningar eftersom [insert valfri undanflykt].

Mäns våld mot kvinnor då? Visst var det väl nyligen som män förbjöds slå sin fru? Nja. 1864 fråntogs han den rätten. (Hon var dock fortfarande omyndig så han bestämde i alla fall.) Men borde inte män ha förstått att de inte systematiskt kan misshandla den kvinna som han förespeglar sig älska och leva med, vid det här laget? Varför blir ändå så många kvinnor våldsutsatta av den de lever med? En del till och med dödade? Och nej, jag pratar inte om "invandrare", jag pratar om svenskar. Samma svenskar som fram tills 1864 fritt kunde aga sina hustrur efter behag.

Och ett litet tips till alla unga (mer eller mindre arga; mer eller mindre "liberala") kvinnor och feminister: Här finns mycket matnyttigt för den som behöver läsa på lite om svenska kvinnors historia. Som att systerskap, kunskap, fred och makt alltid gått hand i hand med kvinnors frihetskamp och kamp för lika rättigheter som människa och alltid gått hand i hand med folkrörelserna. Förakta inte er historia - lär av den.