Jag har tidigare skrivit om att jag saknar en feministisk diskussion. Och det gör jag verkligen. Kanske inte det där akademiska "diskurs"-pratandet så mycket som tankar som får tänkas omkring saker i vardagen. Vardagsfeminism.
Vardagsfeminism är flera saker. Det är iakttagelser och betraktelser, observationer av den dagliga könsdiskrimineringen som sker på ren rutin. På grund av uppfostran och samhällsnormer. Det är också att göra motstånd i vardagen, att peka ut var diskrimineringen sker och hur den visar sig. Att protestera när kvinnor systematiskt fråntas ordet i sammanträdesrum, att inte tränga ihop sig på ett halvt säte i kollektivtrafiken för att någon tycker det är självklart att den har rätt till ett och ett halvt (mååååste ju sitta bredbent), att inte skratta åt sexistiska skämt.
Att dela positiva upplevelser med andra, att dryfta negativa upplevelser med andra - och att få bekräftat att en inte blivit tokig eller inte är ensam om det. Sådant stärker en och får en att kämpa vidare mot en bättre värld, en feministisk värld.
När vi försökte bli medlemmar i ICA
5 år sedan
2 kommentarer:
Ja verkligen, att få diskutera vardagsfeminism är viktigt tycker jag. Inte bara för att få prata, utbyta erfarenheter och hjälpa varandra utan även pepp och energi som kommer med det.
När en går igenom vardagen så händer så mycket som en kan behöva prata om.
Och kanske kommer det ett community att få diskutera på, snart..
Bara att känna att en inte är ensam är ibland pepp nog!
Hm, låter spännande! :)
Skicka en kommentar