Riv upp sexköpslagen i Tyskland...

...alltså den som gör det OK att köpa sex på bordeller. Det tycker flera som borde veta hur Tyskland har påverkats, enligt SvD. Ska bli intressant att se ifall "sexköpspositiva" låtsasfeminister kommer att bre ut sig vitt och brett om hur fel experterna i Tyskland har. Och att det är heeeeelt i sin ordning att utnyttja kvinnors kroppar för sitt eget höga nöjes skull.

/bitterfittig

Bakvänt

Det finns dagar när jag undrar om maktens män tror att vi medborgare är helt dumma i huvudet. Sveriges statsminister Reinfeldt (m) skriver i en debattartikel i DN (Jämställdhet är en smart investering för framtiden) om hur bra det är med jämställdhet.

I andra länder, skulle jag tro. För samtidigt visar siffror från statsbudgeten att det är män som tjänat mest på regeringens politik. Och att siffrorna förväntas öka.

Min slutsats är alltså att statsministern anser att jämställdheten har gått för långt och att det är bäst att sluta nu innan kvinnorna lyckas ta över makten.

/Bitterfittan, aka metamorfos.

Kvinnouttryck

Finns manliga och kvinnliga uttryckssätt? Går det att avgöra könet på den som skrivit något bara genom att läsa personens text?

Ja, delvis, hävdar jag. Manliga och kvinnliga uttryckssätt är olika. Det betyder inte att det är en "biologiskt utseendemässig" man/kvinna som sitter bakom tangentbordet. Inte heller att det är en "social man/kvinna". Men det finns olika sätt att tala med varandra, oavsett om det är "live" eller i text. Förmodligen finns det ett antal forskningsartiklar på ämnen, jag är ingen språkvetare/beteendevetare så jag kan inte säga tvärsäkert. Fast det här är vad jag har observerat.

Ett manligt kodat uttryckssätt ger intryck av att skribenten/talaren faktiskt vet vad hen skriver/pratar om och är auktoritärt. "Mannen Vet Bäst." Manligt kodade uttryck gränsar ofta farligt nära flera av härskarteknikerna som Berit Ås listade: osynliggörande, förlöjligande och påförande av skuld och skam. Extremt manligt kodat uttryck tar med samtliga härskartekniker.

Kvinnligt kodade uttryckssätt är "mjukare", inkännande och igenkännande, lyssnande och samtalande. Tvärsäkra uttalanden är sällsynta. Kvinnligt kodade uttryck ger ofta den som skriver/talar ett mer osäkert intryck än ett manligt kodat uttryck i en debatt. Men är till fördel i en diskussion eller ett samtal.

Kvinnligt uttryckssätt och manligt uttryckssätt har sina fördelar i olika situationer. I hårda politiska debatter handlar det om att "vinna" till varje pris. Där är ett manligt kodat uttryckssätt ofta till fördel - om det inte går för långt. Personen uppfattas då som en buffel och en som spelar "fult". Kvinnligt kodat uttryckssätt funkar dåligt i en hård politisk debatt - personen uppfattas som velig och okunnig. Men i ett samtal eller i en diskussion både "live" och i text är det ofta viktigt att lyssna och reflektera och reagera på vad ens samtalspartners säger.

Kvinnor måste höja sina röster för att höras - i en manskodad värld, där könsmaktsordningen ger fördelar till den som uppfattas som Man, särskilt Man som liknar och beter sig som Ledaren (presidenten, statsministern, kungen, prästen etc. etc.). Kvinnor måste ta till sig de manliga uttryckssätten för att höras. Eller är det så? Kan det inte gå att förändra villkoren, förutsättningarna, för vem som får höras och synas?

"Oj vad det är synd om män"

Här är en utmärkt krönika av Anna Laestadius Larsson. Den visar på hur kvinnor fortsätter att förtryckas och diskrimineras, trots att vi juridiskt sett har samma rättigheter i Sverige. Nä, jag tycker inte heller synd om killarna. I 40 år har tjejer fått lära sig att "Kvinnor Kan", att se till att utbilda sig för att få "kompetens" (synd att kompetensen sitter mellan benen, det var det ingen som sa), att stå upp för sig själva (för ingen annan gör det), att höja sina röster för att höras (för alltför många försöker tysta dem).

Så när tjejernas slit i skolan äntligen börjar visa sig, då hojtar Den Nya Vågens Feminister (ja, eller antifeminister då) om att Det Är Synd Om Män. Och killar. Kolla bara. Och så raddas argumenten upp:
- Värnplikt är bara obligatorisk för män (*host host*, ooops den är inte obligatorisk längre, och när den var det, byggde den på att bara såna som är kukutrustade ansågs kompetenta nog att försvara landet ända fram till 1980; ja faktiskt!)
- Tjejer har lägre ålder för inträde på många krogar (*host host*, sedan början av 2000-talet är det förbjudet enligt lag och ett EU-direktiv att könsdiskriminera, därför betalar långhåriga mer hos frisören nu, förut var det kvinnor)
- Kvinnor tilldöms vårdnaden av barn i 80% av fallen (*host host*, kvinnor tar ut 80 % av föräldrapenningen, go figure)
- Killar får sämre betyg i skolan (*host host*, tjejer jobbar väldigt hårt i skolan, det ingår i rollen som Duktig Flicka Som Vill Ta Sig Fram; ska det inte löna sig att plugga nu heller?)

Och sen... ja, sen tar liksom argumenten slut. Go figure.

Fin blogg om fula kommentatorer

Här är en fin blogg, Lina kan rita fint. I den här posten berörs ett viktigt ämne. Jag blir a) förbannad b) ledsen c) uppgiven när jag läser om sånt. Tyvärr verkar det vara något som alla feministiska bloggare och alla (kända) kvinnliga bloggare råkar ut för, oavsett de är feminister eller inte.

Det säger en hel del del om dom som skriver kommentarer. De har massor av tid över, de har mycket liten hjärna och de saknar totalt kunskap om hur samhället ter sig för en kvinna. De tror antagligen att alla deras egna tillkortakommanden beror på någon slags kvinnlig konspiration. Ungefär som de där vimshättorna som tror att de blir avlyssnade av Regeringen (á la Storebror) om de inte har en foliehatt på huvudet.

Go figure?

På text-tv (eller var det nätet?) läste jag härom natten att någon slags lobbygrupp "för pappors rättigheter" eller nåt, tyckte att det var förfärligt ojämställt av domstolarna att döma till mammornas fördel i vårdnadstvister i fyra fall av fem.

Sedan länge har papporna tagit ut 20% av de uttagna föräldraledighetsdagarna från Försäkringskassan, medan mammorna står för 80%.

80% är fyra femtedelar. Go figure.

Och pappalobbyn - gräv där ni står...

Vardagsfeminism

Jag har tidigare skrivit om att jag saknar en feministisk diskussion. Och det gör jag verkligen. Kanske inte det där akademiska "diskurs"-pratandet så mycket som tankar som får tänkas omkring saker i vardagen. Vardagsfeminism.

Vardagsfeminism är flera saker. Det är iakttagelser och betraktelser, observationer av den dagliga könsdiskrimineringen som sker på ren rutin. På grund av uppfostran och samhällsnormer. Det är också att göra motstånd i vardagen, att peka ut var diskrimineringen sker och hur den visar sig. Att protestera när kvinnor systematiskt fråntas ordet i sammanträdesrum, att inte tränga ihop sig på ett halvt säte i kollektivtrafiken för att någon tycker det är självklart att den har rätt till ett och ett halvt (mååååste ju sitta bredbent), att inte skratta åt sexistiska skämt.

Att dela positiva upplevelser med andra, att dryfta negativa upplevelser med andra - och att få bekräftat att en inte blivit tokig eller inte är ensam om det. Sådant stärker en och får en att kämpa vidare mot en bättre värld, en feministisk värld.

Bloggsurfning: prostitution

Surfar via Rabiatfeminism till Niklas Hellgrens lysande inlägg i prostitutionsdebatten. Jag väntar ivrigt på del två! Fett jävla WORD till allt.

100 000, sex och rock'n'roll

Det händer en del fastän det är sommar. Och då menar jag varken värmeslag, svettningar och vallningar eller Vet Du Vad Du Äter-artiklar i kvällspressen.

Politikerveckan har passerat (redan, sommaren har just börjat, väl?!) med både ministeravgång (visste väl att det låg annat bakom än barnen, mycket, mycket fult att skylla på dem tycker jag) och uppeldning av 100 000 kr. Riktiga pengar. Tilltaget att bränna pengar så där bokstavligen upprör många. Särskilt som det var Feministiskt initiativ som gjorde det för att visa hur mycket pengar kvinnor i Världens Mest Jämställda Land (fast jag tror inte det är riktigt sant längre) förlorar jämfört med män i lön. Förslagen var många på vad F! skulle kunna ha använt pengarna till. Men följ länken där ovanför, den går till Veronica Svärd och där finns en mycket bra förklaring.

Och läs kommentarerna också. Antirättvisemänniskorna kör stenhårt på att det inte finns någon skillnad och om den finns, så är det en synvilla. Oftast länkar de till en medioker undersökning från Stockholms universitet, där en forskare räknat ut att löneskillnader mellan kvinnor och män är 2-3% - till mäns fördel, inte mer. Det de glömmer att berätta, är att undersökningens urval var statligt anställda, med sedan länge fixerade löneklasser (där X antal år i yrket + tjänstens "klass" + krav på utbildning avgjorde vilken lön personen skulle ha) - och bara sedan kanske 10-15 år ersatt med individuella löner. Utgångsläget var alltså att personer skulle ha samma lön för likvärdigt arbete, när det var löneklasser alltså. Efter några år med individuellt satta löner, var skillnaderna märkligt nog åt kvinnors nackdel. Skulle vara intressant att få veta hur det ser ut nu, om skillnaderna har ökat (undersökningen är nog en 7-8 år gammal vid det här laget). Alla andra undersökningar, fackens statistik och SCB:s statistik, visar nämligen på att skillnaderna i lön (när ålder, examensår, tjänstebenämning, utbildningsår och deltid är borträknat) är större än 2-3%. Dessutom i nästan alla fall till kvinnors nackdel och mäns fördel. Undantagen som bekräftar regeln, är så gott som alltid i kvinnodominerade yrken. Det skulle kunna vara så att det manliga urvalet är för litet för att vara statistiskt säkert just där...

Att feminister har bättre sex vet vi sedan länge. Att prostitutionsförespråkare älskar "Den Lyckliga Horan" är också välkänt. Att prostitution inte har något med sex att göra är också rätt väl känt, dock ihärdigt förnekat av prostitutionskramarna (-köparna???). Det är för övrigt en slutsats jag också har kommit fram till. Här skriver Gudrun Schyman om detta.

Så var det rock'n'roll då. I pocketformat och hårdpärmsformat fullkomligt kryllar det av titlar som antingen är biografier eller självbiografier av kända rockare. Ozzy Osborne, Slash, Bruce Dickinson, Lemmy... måste vara årets trend.

Robyn hejar på Feministiskt initiativ

Se där, Robyn gillar F!. Jag är inte förvånad. Robyns musik är dock inte riktigt min stil, men det hon gör är skitbra. Alltså hon gör precis det som killar gör inom musikindustrin. Och struntar i att hon inte är kille.

Jag tycker att det är skitbra att spränga könsrollsgränser, att göra sådant som får könsrollskonservativa och andra icke-feminister (och kanske en och annan feminist) att tänka till.

Reaktionerna på när tjejer gör killgrejer är "å vad duktig hon är" medan reaktionerna på när killar gör tjejgrejer är "vilken fjolla" (i nedsättande mening). Om inte killarna gör det till en upphöjd konstart, såklart. Som kockyrket...

Men det har jag skrivit om tidigare, tror jag.

Jag vet inte ännu vad eller vem jag kommer att rösta på. Utom att det inte blir Alliansen.

"Ju mer vi är tillsammans,

tillsammans, tillsammans
Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir."

Eller?

Människor kommer till sin rätt tillsammans med andra människor - men inte vilka som helst. Vi är alla olika och har olika sätt att ta oss an de utmaningar vi möter. En del föredrar att lösa problemen helt själva, andra vill helst ha andras åsikter innan och åter andra får någon annan att lösa problemet. Poängen är att det oftast inte finns ett rätt sätt att nå ett uppsatt mål. Vårt sätt att hitta alternativa lösningar, tillsammans, är styrkan hos människoarten, så som den är hos myrorna.

Till skillnad från myrorna är vi dock oerhört anpassningsbara. Där ligger också vår svaghet. Vi försöker ibland anpassa oss så till den milda grad att vi blir sjuka av det. För att inte hamna i onåd hos chefer, föräldrar, innegänget, så anpassar vi oss till olika normer. Ofta fungerar det bra, för helt utan normer har vi ingen gemensam riktning och gör kanske saker väldigt mycket omständigare än vad vi hade kunnat göra. Men när normerna tar över och blir viktigare än målet, då måste det ringa minst tio varningsklockor.

Om en norm är för snäv och begränsar människor, leder den inte framåt. Den hejdar utveckling och eget tänkande, skapar frustration och icke-glädje. Självfallet utnyttjas detta faktum av maktmänniskor, mer eller mindre omedvetet. Mer eller mindre synligt. Synlig norm är t.ex. burkha på kvinnor - för oss i väst. Osynlig är t.ex. plockade ögonbryn + rakad armhåla på kvinnor = hel och ren. Eller att bekräfta en mansperson som yttrar sig och ifrågasätta en kvinnoperson som yttrar sig, trots att de säger samma sak. (Javisst, jag gör det själv titt som tätt för den som undrar.)

Det här är inget nytt för en feminist. Ska vi göra något nytt, tillsammans, och spränga gränser? En liten revolution i sommar; vägra raka och plocka; vägra ifrågasätta kvinnopersoner i stället för att bekräfta dem; vägra låta bli kjol på mansperson och vägra bli upprörd över att papporna inte vill lämna ifrån sig sin halva av föräldraledigheten?

Mer tiarafeminism åt folket!

Tiarafeministen postar en hel räcka inlägg med YouTubefilmer nu i valrörelsen. Javisst, uppbackning kommer från mig med en liten länk!

Det behövs mer tiarafeminism, särskilt nu i dessa mörka, rojalistiska tider.

Religion är ondskans fader

Under dagen har jag försökt följa och förstå vad som händer i Israel just nu, med fredskonvojen som skulle se till att människor i Gaza får lite förnödenheter eftersom Israel har sagt ifrån att de inte ska ha några på grund av att de skickar raketer mot Israel, vilket de gör för att Israel inte låter palestinerna bo där världen har kommit överens om att palestinierna ska få bo, eftersom det är i Palestina som israelerna ska få bo eftersom världen har kommit överens om att israelerna ska få bo där eftersom de inte haft något eget land på jättelänge. Typ. (Synd bara att det redan bodde ett gäng där, sedan länge.)

Vad det egentligen handlar om vet väl knappt de inblandade själva. Vad de skyller på, är däremot religionen. Israelerna tror på en gud, som genom några profeter talat om vad han tänker göra. Han tänker skicka en Frälsare till dem. Nej, det har inte kommit någon frälsare än enligt dem. Palestinierna tror också på en gud. Ja, det är nog samma i grund och botten, men palestinierna anser att den där frälsaren liksom är överspelad och att det för sisådär ett och ett halvt årtusende sedan kom en Profet som talade om hur människorna ska leva. (En del andra som tror på den där profeten tycker att han sagt att kvinnor ska hålla käften och inte visa sig för män och att alla som raljerar över Profeten är hemska kättare som ska brinna i Gehenna eller nåt. Typ.) I västvärlden tror många också på en gud, förmodligen samma en som de andra. Fast de tror att Frälsaren kom för typ tvåtusen år sen och att han ska återuppstå, även om alla inte är överens om hur, när och varför eller hur, när och varför han och hans mor ska tillbes.

Förutom de här förvirrade religionerna med en gud och ett antal mer eller mindre vise män som talar om hur folk ska leva, tänka och tycka, finns andra varianter med några fler gudar och gudinnor. Återigen andra varianter har mer andliga saker för sig och inte direkt gudar (även om det är en eller flera vise män som säger saker om hur när och varför, i princip).

För mig är religion verkligen roten till mycket ondska. Gemensamt för alla trosinriktningar, är att människor slutar tänka själva och tror på övernaturliga saker. Att de slutar tro på sig själva och sin egen förmåga att skilja rätt från fel och slutar tro att de är värda något bra i detta liv. Hos oss som är uppvuxna i en lutheransk kristen anda (jodå, den finns med oss i hela vårt kulturella arv här i Sverige, oavsett vi gillar det eller inte), finns ett stråk av ständigt dåligt samvete.

Men det är fel. Vi människor har bara det här livet, såvitt vi vet. Ta vara på det och lev det. Jag önskar att alla människor får göra det, utan att andra lägger sig i hur och när och varför. Det är ett av skälen till att jag är feminist.

Redigerat: jo, jag glömde ju att länka den här gamla raringen.

Det är de små, små sakerna som gör det

Surfade runt bland bloggar så där som jag brukar surfa runt bland "related" på Youtube. Hos Vi som aldrig sa sexist hittade jag detta. Jag visste det! Picard är feminist!! Och Xavier också!!!

Idiotsekten gör det igen

Tror inte jag har sett något så lågt som det här. Finns de verkligen på riktigt? Finns det verkligen en idiotsekt som försöker sabotera Dios begravning?! Hur tänkte de då?

Ja, det är samma tokstollar som mer eller mindre har mordhotat knugen för att vi gillar homosexuella i det här lilla gudsförgätna landet i norr. Samma virrpannor som hyllar en annan virrpanna (Å. Green - predikanten ni vet). Samma världsfientliga människohatarsekt som verkar vilja att kvinnor ska hålla käften, vara osynliga och sköta all markservice. (Som slavar, ni vet.)

Jag vill inte tro att de finns på riktigt.

Tyvärr verkar de göra det. På så vis var det mycket bättre innan Internetflugan drabbade oss likt ett envist virus. Galna predikanter och knasiga sekter gick möjligtvis att läsa om i mindre nogräknade magasin, men vem tog dem på allvar? Egentligen?

Vissa har inte en skruv lös, de har ett par hekto skruv lös.

Och bara för att jag är en jävlig, retsam, icke-kristen hårdrockare, så länkar jag igen till Dio.
R.I.P., käre Dio. R.I.P. och må din begravning bli en bra stund för familj och vänner, utan hatsektens intrång.

Individuell föräldraförsäkring - vägen till ett jämställt föräldraskap.

Är jag med min tid eller är jag med? Såg nu att Gudrun Schyman skriver om individuell föräldraförsäkring i Aftonbladet.

"Kvoterad" är samma sak som "individuell". Vi har "kvoterad" semester, vi har "kvoterad" pension, så varför inte "kvoterad" föräldraförsäkring? Det hela bygger på att det inte är en enhet som får barn, utan individer.

Konstigt att inte Allianspartierna nappar på det där "individualiserad". Kanske kommer det från fel håll och motverkar könskonservatism...?

Uppdatering: fler som bloggar om det här är Veronica Svärd, Fumiko, och Tiarafeministen på ny plats!

Mellan hägg och syrén

Det här skrivs mellan hägg och syrén. Inte bokstavligt, men mellan häggens och syrénens blomning. Jag sa ju att jag skulle komma tillbaka då.

Så nu är jag här. Vet inte i vilken ände jag ska börja, bara. Det är så mycket nu. Och jag blir enormt frustrerad över att det går så sakta. Inte våren/sommaren här i Mälardalen, den kommer med stormsteg och åskskurar och lämnar efter sig ett grönskande spår av maskrosor, mördarsniglar och rådjursätna tulpaner. Där går det för fort.

Nej, det går för sakta med jämställdheten, på alla möjliga håll.

Ännu finns ett faktiskt lönegap mellan män och kvinnor, till kvinnors nackdel utom i några få fall (se tidigare poster om svalor). Samma sak med professorers kön på universiteten - trots att kvinnor i högre utsträckning (fortfarande) tar examen och forskar, är det en mycket sned fördelning på professorssidan. "Det blir bättre om femton år", sas det. För femton år sen. Ja, det är marginellt bättre, men inte fan är det jämt - på professorssidan! (källa: Högskoleverkets undersökning 2009; kolla s. 3 i pdfen)

Fortfarande tar pappor c:a 20 % av föräldraledigheten, trots att de "by default" har tilldelats 50 % länge. Om han tjänar mer än mamman, heter det att de inte kan förlora så mycket i inkomst om han är hemma. Tjänar han mindre, så är det samma sak eller så är han helt oumbärlig på jobbet. (Troligast är väl att modern, som tjänar mer, är oumbärligare. Hon är ju kvinna och förväntas tjäna mindre än en likvärdig/mindre kompetent man.) Eller så har de valt själva (sic!) att fördela traditionellt könsbundet som omvärlden förväntar sig. Inför valet försöker kanske Miljöpartiet vinna några röster på sitt förslag om tredelad f-ledighet, med en tredjedel var till mor och far och en tredjedel att fördela fritt. Ska vi gissa på att om förslaget går igenom, så kommer fäder ta ut 33-35 % f-ledighet i fortsättningen?

Money makes the world go around

Pengar, pengar. Ekonomisidorna är skittrista att läsa i tidningen, jag är inte besatt av pengar men pengar är vad som styr så otroligt mycket av ens liv på olika sätt. Här kommer några axplock som bara har pengar som röd tråd. Och kanske ett rättviseperspektiv.

I avtalsrörelsen har en del tidigare oskrivna regler brutits. Männen i Metall får inte längre bestämma lönenivån för landstings- och kommunalanställda, handelsanställda eller akademikerna. Minirevolution? Kanske får de nöja sig med smulorna som blir över den här gången. Annars är senaste mode i löneförhandlingsvärlden att byta namn på saker och ting. Anställda har lönesamtal med sin arbetsgivare och ingen förhandling, till exempel.

I höst är det val. Politikerna pratar därför som om statskassan vore en Pippi Långstrumpskappsäck full med gullpengar. Politik på riksnivå handlar om hur pengarna ska fördelas. Kappsäcken är inte outsinlig. Enligt min uppfattning har sittande regering mycket, mycket tydligt visat vilka de tycker ska få mer och vilka som ska straffas. Jag hoppas fler än jag anser att det räcker nu. Fyra år har varit fullt tillräckligt för alliansen att visa att de inte är ett hållbart regeringsalternativ. Bort med dem. Gå och rösta!

Veronica Svärd funderar över 1 maj. Nej, det inkluderar inte mig heller. Männen i rörelsen och deras fotfolk (företrädesvis kvinnor?) talar för män ur mäns perspektiv. Inte barn, kvinnor och icke arbetande människor. De talar framförallt för män. Även S-ledaren, som måste balansera mellan chokladhån och att tala till Folket (Folke???), måste passa sig noga för att inte avfärdas med anklagelse att bara vända sig till kvinnorna.

EU-pengarnas värde verkar lite svajigt. Greklands ekonomi är tydligen rätt vanskött. De ska kanske få hjälp av EU. Kan ingen koppla loss kronan från Euron, så vi får en starkare ekonomi?

Mörkrädd

Trots att ljuset återkommer hit till Norden, blir jag mörkrädd. Nej, inte för askmoln eller pollen eller så, men för hur skrämmande liten bit vi kommit egentligen i Sverige, trots att vi klappar oss för bröstet och anser oss jämställda.

Läs t.ex. vad Jenny W skriver. Eller det här hos Rabiatfeminim. Är det någon som inte ser en tydlig köns(roll??)-koppling här så måste den ha på sig väldigt enögda glasögon.

Det blir inte bättre av att pappabonusen är en flopp. (hittar tyvärr ingen bra länk nu, men jag läste häromveckan att det inte är direkt många som får den) Jag vill ha en ny regering i Sverige, nu.

Lyft varandra, höj våra röster

Slagord får saker att verka så enkla. Och nog försöker flera lyfta varandra, stärka varandra, höja våra röster för att höras. Jag har skrivit om det tidigare, tror jag. Bloggar jag gillar att läsa. Kolla länklistan för bloggar här till höger.

Men vad är det egentligen som händer när vi försöker lyfta fram varandra i ett större perspektiv? Jag tänker på såna saker som tidningar, tv, gammelmedia. Sånt som "räknas" i Den Stora Världen därute, IRL. Blir vi inte ständigt marginaliserade och tillbakaputtade; får vara med liksom på nåder och ställda i Ett Särskilt Hörn, en Piedestal nästan?

Som Wendela, en så kallad "kvinnobilaga" till en kvällstidning. Ååååkeeeeejjjjjj? En "kvinnobilaga". Bilaga för Quinnor, kantänka. Samma sak med Efter tio, Oprah, Radio Ellen (fast det heter väl inte så längre)... det lyfts fram och puttas iväg till Den Andra Planhalvan. Blir till Något Annat än det vanliga, än de Viktiga Nyheterna. Som alltid har ett mansperspektiv. Minst ett, alltså. Rabiatfeminism visar ett bra exempel på det i "Smutsig feminist" (bra titel där!). Grejen är att det inte är lockande att läsa om en polischef som roat sig med prostituerade (är det så vanligt, tänker jag då), nej, det som är kittlingen är att han föreläst om sexuella trakasserier och själv trakasserats, tydligen, för att inte vara tillräckligt "manlig".

Jag är ledsen svenska jämställda folket; ni är lurade. Vi är fan inte jämställda.