...sluta inte minnas...

Nä, det går inte. Är inte färdig med 80-talet än. Minnena bara fortsätter ploppa upp i huvudet som små irriterande reklambanners på kvällstidningarnas webbsidor. Just nu finns en tanke som inte vill fortsätta ut ur mitt huvud. Jag snuddade vid det i en tidigare text, Berlinmurens fall. Det var då Scorpions sjöng om "Wind of changes".

Under murens tid fanns något vi kallade "terrorbalans". Det var NATO på ena sidan och Warzawapakten på andra sidan. Sverige, Österrike och några till var neutrala. Finland var halvneutralt. Berlinmuren var den fysiska, påtagliga skiljelinjen mellan västra (NATO) och östra (WP) Europa, men gränserna fanns där - Östtyskland (DDR), Tjeckoslovakien, Ungern, Jugoslavien, Albanien, Bulgarien, som var Warzawapaktens västligaste utposter. Eller som i alla fall gränsade mot de västeuropeiska länderna. Det var nog enkelt att göra Bond-filmer. Fienden fanns österut, det var liksom inget snack om saken. Ens världsbild var också rätt enkel, då, på den tiden. Det fanns Väst och Öst. Och Nord och Syd. Rika och Fattiga. I-länder och U-länder. Det är här det irriterande kommer in: jag vet inte om världen var enklare då eller om det bara var jag som var för ung för att fatta hur det egentligen såg ut.

Fast... det kanske inte är så annorlunda nu, bara det att Öst inte heter Sovjet längre och inte ligger öster om Finland. Föreställningarna om De Onda och De Goda finns kvar. Trots de skenbara förändringarna.