Jo, jo, ... historien upprepar sig

I dag var det dags för den första deltävlingen i Melodifestivalen 2007. Nationen bänkade sig framför tv-apparaterna, med chips, popcorn och coca-cola. Här skulle det tittas och dissas.

Jag har svårt att bestämma mig för om jag tycker att musiken eller dissandet är det värsta med hela Melodifestivalfenomenet. Lordi satte liksom hela fenomenet på sin spets - dels spelade de hårdrockspop, dels var de så utklädda att det liksom inte var någon tvekan om att de var just utklädda.

I morgon kommer det stå några rubriker på "artiklar" som handlar om Melodifestivalen i kvällstidningarna. De kommer innehålla ett eller flera av följande ord: Fel låt, vinnaren, skandal, sex, chock, Anna Book, klädsel.

Och så dissandet då. Tidningarna kommer ha ingående recensioner av hur deltagarna var klädda, med betyg på kläderna. Betyg kommer sättas på presentatörerna, på låtarna och på framförandet. Och naturligtvis på hela festivaleländet. De kvinnliga deltagarnas klädsel och framträdande kommer vara särskilt intressant - inte bara i tidningarna. I fikarum över Sverige, kommer människor på måndag att förfasa sig över de smaklösa klänningarna med alldeles för mycket/för lite av något.

Är det någon som över huvud taget kommer ihåg festivaluttagningarna för 2006? Alltså inte själva finaltävlingen, utan deltävlingarna?

Jag gör det inte. Det är jag stolt över - och det får bli min "diss" av ett vansinnigt fenomen som kostar vansinnigt mycket pengar och ger (schlager)artister vansinnigt fel signaler. Hur många har blivit kända enbart genom Melodifestivalen?