08 oktober, 2008

Att läsas eller skriva - det är frågan

Statcounter är mer än en gratis besöksräknare. Där finns statistik för ens blogg eller hemsida - alldeles gratis. Lättförståeliga staplar, hur folk hittat till ens sida/sidor och varifrån de surfar (alltså i världen). Jag märkte att besöken till min lilla halvgömda blogg ökade väldigt mycket den dagen jag länkade många länkar till större dagstidningar. Tidningarna länkar tydligen tillbaka till de bloggar som länkar till deras artiklar.

Jag tycker det är kul att folk hittar hit, men jag är inte säker på att jag vill att hela världen ska läsa min blogg. För jag skriver trots allt främst för mig själv, för min egen skull, för min personliga utveckling.

Om jag hade många besökare och var "känd" (i bloggvärlden i alla fall) skulle jag förmodligen haft ett antal puckon som skrev hatkommentarer och rätt otrevliga mejl också. Skulle jag orka skriva då? Skulle jag skriva om samma saker då?

Jag vet inte. Troligen inte. Jo, om feminism skulle jag definitivt skriva. Men kanske inte på det sätt jag gör nu utan betydligt mer språkgranskat, mer tematiskt.

Samtidigt tycker jag det är viktigt att fler feminister hörs och syns i denna dystra antifeministiska tid. Baksidan är förstås hatet, misogynin och rädslan för det "annorlunda" - hur nu hälften av befolkningen kan vara "annorlunda". Det kommer jag aldrig att helhjärtat förstå - än mindre acceptera.

3 kommentarer:

FumikoFem sa...

Detta har jag frågat mig själv, jag har gjort så att det inte går att söka efter min blogg eller att den läggs ut på blogger.
Jag skriver (skriver dock sällan) mera för mig själv, så att en har tankarna där så att en kan komma tillbaka till dom eller att en bara vill få skriva av sig.

Vet inte om jag skulle vilja att hela världen såg den, skulle nog bli lite för många antifeminister som svarade som bara var ute efter att provocera.

Såklart skillnad på när någon en känner tittar in till ens blogg.

letaguldkorn sa...

Man kan ju spärra kommentarer - och göra så att det är svårare att skriva dem - tex så att de inte publiceras förrän efter bloggarens samtycke.
Man kan ha sina favoriter som bara behöver bli godkända första gången - osv.

Jag får ibland skumma kommentarer - deflesta publicerar jag inte - men någon gång ibland kan väl en stackars rasist också få uttala sig?
Om inte annat för att visa världen hur de diskuterar - och för att vi inte ska glömma att de faktiskt finns.
Ibland behöver vi lära oss att argumentera och tänka efter - bloggarna kan dessutom hjälpa människor som inte kan verbalisera sina tankar - att säga vad de tycker.

meta sa...

Jo, det går ju att spärra och göra det svårare på olika sätt. Det jag främst hade i åtanke var t.ex. Linda Skugges blogg - hon har å andra sidan fått hatmejl ungefär sen hon började skriva i Expressen.

Ibland tycker jag det är bra att knäppkommentarerna står kvar (själv har jag bara haft en stackare som totalt misstolkat det där med statyupproret) men om det går till personangrepp och direkta hot eller bara svordomar så tvivlar jag på att jag skulle låta det stå kvar. Rena reklamkommentarer raderar jag också.

Men jag tror inte att jag skulle skriva på samma sätt om jag var lika känd i bloggvärlden som Linda Skugge är i kvällstidningsvärlden. Skulle få prestationsångest...