Jag skrev förut här på bloggen om det där luddiga gränslandet mellan enstaka fall och mönster. Jag ställde frågan hur många svalor som behövs egentligen, för att det ska bli sommar, eller rättare sagt hur många enstaka fall som bildar ett mönster.
Hur ofta ska tidningarna ha mansdominans på förstasidor och "viktiga" sidor som sporten för att det ska vara ett mönster? Hur stor kvot av och hur ofta ska annonser med halvklädda kvinnor för att sälja allehanda budskap förekomma för att det ska vara ett mönster? Hur många kvinnor ska få Nobelpriset innan det kan anses som icke uppseendeväckande längre?
I år går medicinpriset till tre forskare som gjort viktiga upptäckter för olika virus - papillomavirus (kan ge livmoderhalscancer ) och HIV - aidsvirus. En av de tre är kvinna. Undrar om Nobelkommittéerna lyckas bryta mansdominansen i år och leta efter viktiga upptäckter och inte bara manliga pristagare? Förra året var elva pristagare män och en kvinna.
Nu kommer säkert någon eventuell läsare invända "jamen vaddå det är ju vanligare att män forskar ju! och priserna är för gamla upptäckter!" - javisst - men medicinpriserna är bara tjugo år gamla upptäckter! För tjugo år sedan fanns det massor av kvinnliga forskare i både medicin och kemi. I fysik är det värre. Skrämmande få kvinnor har mottagit Nobelpriset i fysik. Likaså i kemi. Även de senaste åren. De kvinnliga pristagare som finns är vanligast inom litteraturpriset och fredspriset... jag är inte överraskad. Litteratur och fred är sånt där mjukt, kvinnligt. Typ.
Jag ser tydliga mönster. Det är inte slump, det är patriarkala mönster som har med värderingar och med makt att göra. Och självuppfyllande profetior: kvinnor förväntas inte kunna eller förstå fysik (av någon outgrundlig anledning, kanske den mystiska Livmoderns fel? eller pms eller nåt annat typsikt kvinnligt - tuttarna kanske); kvinnor behöver inte förstå; kvinnor bemödar sig inte om att förstå och så *hokuspokus* har vi färre kvinnor än de egentligen begåvade som söker sig till fysikforskning.
Den ekvationen är faktiskt så enkel att det knappast behövs raketforskning för att fatta. Bara lite mod att se utanför vår invanda fyrkant. (Om jag nu får vara lite anglicistisk.)
Åtta veckor går snabbt
4 år sedan
2 kommentarer:
Ja nog är det ett mönster alltid, inte tusan har det med att göra som en får höra av antifeminister att "ja men det finns inte tillräckligt med kompetenta kvinnor" vilket är en lögn som dom upprepar när en ska tala om sådant här eller kvinnor på toppen inom företag.
Eller när en talar om att det är kvinnan som generellt blir objektifierad och sexualiserad var enda jädrans dag i media, tv, filmer, spel, tidningar osv, då säger dom att "ja men män bli det med, ja jag såg minsan en halv naken man i boxershorts på en reklam pelar förra året, se män har det lika svårt dom med" ....men fatta och förstå liksom... Och på 200 andra reklam pelare så är det kvinnans kropp som blir objektifierad om och om igen, hur tusan kan dom ens jämföra det? Tänker dom alls? Nej inte en sekund.
Antifeminister och konservativa går hela tiden patriarkatets ärenden med "argument" som dessa.
Kvinnoförtryck och sexism är det som hindrar kvinnor från sådant som detta, som du skriver så blir kvinnor tillsagda att "sånt kan inte du som kvinna, kvinnor är sämre på detta" och annat sexistiskt skitsnack, folk tror att det är ovanligt, men det är det som konservativa vill att folk ska tro. "argument" som "men nu finns det en eller två kvinnor i toppen på detta företag med 25 andra män, nu räcker det väl?" Nej det gör det tusan inte.
Kanske har jag ställt fel fråga hela tiden. Det handlar inte om hur många kvinnor som ska diskrimineras för att det ska vara ett mönster. Frågan är i stället hur många könrollskonservativa och antifeminister som stoppar huvudet i sanden som strutsar.
Rubriken på inlägget borde med andra ord vara "Hur många strutsar finns det egentligen".
Skicka en kommentar